Kalldusch.

Jag har insett hur vacker spegelbilden i solglasögon är.

Spegelvänt och otydligt. Förvridet. Förvrängt. Smalt.

Jag har ofta sagt att jag hatar personen som stirrar tillbaks i spegeln.

Idag var det inte så. Idag var den lilla spegeln en bekräftelse.

Och hur sorgligt är inte det?





Ögon kan berätta såna otroliga sagor.
Berättelser om världar som hemligt endast existerar i organet som gömmer sig bakom dem.
Att se in i sina egna ögon på ett kort.
Minnas det man täntke då.
Åter vara i just den stunden då fotot togs.
Mindblowing.

Jag visste inte att jag var kapabel till djupa tankar längre.
Allt sånt har känts så långt bort.
Jag bara känner hur det flödar igen.
Tankar.
Som leder till kreativitet.
Men nu ska det aldrig vara med tvång igen.

Det blir ärlig kreativitet nu.
Direkt från det djupaste av mig.

Kan jag äntligen nå fram igen?



Svar på frågor som funnits hos mig så länge.
Har jag äntligen svaren?
Är det verkligen sant?

Att jag har nyckeln till mitt största lås i min hand?
Faktiskt är det så.
Jag har äntligen makten att låsa upp mig själv.


Skrämmande?
Nej.

För jag vet innerst inne att du kommer finnas kvar även om du ser det som är mig i rått format.
Och alla eventuella tvivel jag har nu på att det skulle vara så...
De försvinner i och med att jag låser upp.

Nothing to lose.


Allt är så himla vackert.
Upplevelser.
Det är helt fantastiskt underbart att få uppleva hur det känns att vara något, på riktigt. För första gången.

Högen med disk är nu ren.
Det var otroligt.

Det kändes så rent.
Äkta renhet.

Jag hade inte ens insett hur mycket jag skulle uppskatta renheten där.


Tänk bara vad man kommer kunna känna när man tvättar av i sitt eget liv.


I think I found my purity again.
My world will shine.

Cillit BANG! - Tar bort allt! ...utom havregryn. -