Oh... right

Sitter fortfarande i min säng... Några timmar senare... Har inte ätit något... Har inte lagt mig i badet...

Brottas med tankar jag inte vill tänka, tankar den där klumpen i magen drar med sig. Lyssnar på musik jag älskar men som framkallar jobbiga känslor, vilket inte alls hjälper just nu, men samtidigt klarar jag inte av att lyssna på något annat. Vill inte heller ha tystnad.

Jag vet inte riktigt vad det är med mig, varför jag känner och mår såhär nu. Kanske är det bara "dags" för en low... Men de känns mer frekventa nu än de gjort på länge, eller så säger jag bara så varje gång och lurar mig själv. Tycker inte om att hamna i svackor, who does? Men det gör mig så handlingsförlamad. Tro mig, jag vill "rycka upp" mig, vara den Bex som man tycker om att ha som sällskap. Den som inte drar ner stämningen utan är glad, pepp och smått galen till och från. Den jag vet är en bra vän, som alltid ställer upp och överöser en med kärlek när man behöver det som mest. Men det är som att någon idiot precis har byggt en tjock mur mellan den jag är nu och den Bex jag precis beskrev... som jag vet existerar någonstans djupt därinne. Kanske är det ingen mer än jag som ser det här dock... Kanske ser andra på mig som vanligt. Men jag känner mig förlorad. Om det nu är rätt ord, kommer inte på något som passar in bättre på känslan.

Förmodligen känner jag för mycket. Och gör det utan att låta känslorna vara. Istället känner jag och känner efter mycket noggrant och passar på att analysera och överanalysera varenda liten känsla som jag ens känner på mig att jag kommer att känna.

Jag borde nog egentligen bara gå till köket, rosta ett par mackor, dricka ett glas mjölk, lägga mig i badet trots att det är hur sent som helst, gå och lägga mig, försöka få några timmars sömn, vakna imorgon, trycka i mig mina piller och låta den nya dagen betyda nytt humör och nya möjligheter.
Jag BORDE. Men om jag kommer följa mina egna råd är en helt annan fråga...

Anyhow, jag har en tendens att skriva så kryptiskt att jag inte förstår mig själv dagen efter ens en gång. Därför ska jag tvinga mig själv att sluta skriva trots att det myllrar av ord i fingertopparna som vill göra sig hörda/sedda, och följa mina råd... Trots att det bara är för min egen skull.

God?natt.