Saturday 14 November 2009

control?

...
falling away from me.



hur tar man kontroll över något som bara dyker upp?
som man aldrig kontrollerat innan.
som man aldrig haft en tanke på ATT kontrollera???
jag har tvingat bort det i snart 1 år.
det är inte rätt.

har provat DBT tips som jag läste en gång...
det hjälpte i 5 sekunder.
sen var allt tillbaks igen.

försökte sysselsätta mig med annat.

inget hjälper.

det jag tänker på kommer säkert inte hjälpa heller.

men jag måste göra något.
NÅGOT.

varför ska jag vara så skadad i huvet?
jag är så trött på att jag aldrig kan behålla normaliteten...

snart trycker jag undan alla igen.

jag är som en magnet.
kommer man för nära mig så dras man till mig och fastnar.
kanske inte i din värld.
men i min är det så.
du stannar där.
och gör du inte det...
försvinner du....
du kanske inte ens ser det som ett försvinnande...
men gör du det i min värld så går jag under.

då kommer panikkänslorna krypandes.
jag har så ont i magen nu.
oro.
ångest.

jag kan inte visa det.
det bara ligger där.
fräter sönder min insida...

jag skriker åt mig själv att sluta ta ut saker i förskott.
sluta tänka katastroftankar.
SLUTA!!!!!!!!!!!

men jag vet inte hur man gör.
hur stänger man av sig själv?

det enda svaret jag har är sättet jag gjorde det på till och från i 5 år.
det jag vägrat i nästan ett år nu.

för ett år sen gjorde jag det varje dag.

när jag mådde såhär var min räddning och min avtrubbning så nära.

nu har jag inga svar längre.
inga som är tillåtna.

röda streck på handleden. för synens skull.
hjälper inte.

snärta med gummiband. för känslan.
hjälper inte.

...
duschen.

växla mellan kallt o varmt.
trötta ut kroppen.
psyket.

sen MÅSTE jag städa.
och färga håret.
ta hand om mig.

jag vill inte.
jag hatar det här.

ett beroende.
ersätts av ett annat.

varför hamnar jag i deras fotspår?

hur kan ni inte se?
den som kallar mig frisk är en lögnare.

jag får inte.
jag kan inte.

...får inte ge upp.
...kan inte låta bli.

ORKAR INTE.
måste orka.

kan inte kämpa.
får inte sluta.

måste



....
varför blir jag lämnad ensam?

allt det här pga något jag inte ens vet något om.
nej.
kalla inte mig själv för patetisk.
då blir det straff.
matvägran igen.

perfektionen finns endast i mitt huvud
och det är omöjligt att nå dit

det är som att se på månen genom en kikare, och försöka nudda den med fingrarna.

....it's in the water baby.
förlåt.

No comments:

Post a Comment

. . . . .Followers. . . . .