Idag får RHCPs album One Hot Minute lite strålkastarljus, har inte lyssnat på varken det albumet eller RHCP på riktigt....på lääänge. Fy på mig.
Dock återuppväcks kärleken till dom lätt.
Kan inte tänka mig mig själv utan allt dom har varit för mig... och är.
Folk får säga vad dom vill, i mina öron (höhö) finns det ingen bättre musik :)
Dave Navarro som är gitarrist på OHM took them to another place kan man ju säga ^^
Texterna påminner om deras tidigare verk, helt enkelt berättande. Om weird shit som hänt.
Sången är otroligt annorlunda jämfört med nåt annat, det är mer rock i dom.
Galen rock.
Fortfarande det rappiga sjungandet och det är många flummiga inslag, både i sången o musiken.
Man ser att Dave ändrade deras look också om man ser videon till Warped.
Den är ... Underbar, för det första.
Den känns inte som RHCP, men det kan bero på att jag tycker original RHCP är videor i stil med de från Californicationtiden :P haha.
Anyhow, alla videor från OHM-tiden är väldigt artistiska på olika sätt. Warped tycker jag personligen är rätt het ^^
Videon till My My friends är bara vacker rakt igenom, och den alternativa videon är konst.
Det här albumet skulle jag kalla det mest drogade, trots att det var under en period då Anthony försökte bli kvitt sina beroenden. Men många låtar handlar om hur de sökte efter något, vilket man hör tydligt i Flea's prat/sång-del i Deep Kick.
Det är en rätt flummig skiva, men jag älskar den otroligt mycket!
Jag har aldrig direkt stört mig på hur deras skivor skiljer sig mycket i sound beroende på vilken gitarrist de har, Hillel var före sin tid, och det är allmänt galna album från hans tid.
John förde med sig det bästa, enligt mig. Ingen slår honom, faktiskt.
Dave gjorde Chili Peppers till ett annat band egentligen, men det är inget dåligt i det här fallet, för det finns så otroliga låtar med honom :)
John kom tillbaks, och gav oss Californication och By the Way, som är mina favoritalbum.
Även Stadium Arcadium, men där känns det och hörs att han fastnar för mycket i att fippla med gitarrerna, det blir för.... komplicerat för att kännas som äkta RHCP. Det känns lite mycket pop och man märker att Johns gnista förloras lite, att han inte riktigt befinner sig i RHCP utan gör sin grej i deras musik.
Don't get me wrong, jag älskar hans grejer också.
Men i RHCP blir det inte samma grej riktigt.
Det finns asskicking awesome låtar på Stadium Arcadium också, tro inget annat.
Säger bara att det inte blev samma grej... Dock, om gitarristerna drar åt ett håll har man alltid Flea och Chads samarbete, och det failar aldrig. Hör man det inte i sången eller gitarren, så kan man inte ta miste på att det är RHCP tack vare dem ;)
Nu återstår det att se vad Josh kan tillföra bandet.
Jag hoppas på mer musik i stil med Californication och By the Way, men med inslag av det annorlunda som One Hot Minute har.
Längtar som en tok efter nya låtar att lära mig med mitt alltime favoritband.
Mina älskade Red Hot Chili Peppers <3
No comments:
Post a Comment