Första veckan i skolan gick fort... Vi gjorde inte så mycket, det var bara samma gamla info som förra året. Några nya namn att lägga på minnet och ett nytt klassrum. That was it, typ.
Idag är jag väldigt låg. Det är jobbigt, att sitta fast inuti sina egna tankar och inte veta hur man ska komma loss. Komma ur det deppiga.
Tänker inte sitta och skriva alla tankar som snurrar, eller varför jag tänker som jag gör... För jag har redan gjort det otaliga gånger. And it never seems to change.
Jag är bara trött på det.
Tror jag ska gå och sätta mig i duschen, försöka koppla bort hjärnan och duscha bort allt dåligt. Vet att det inte funkar så egentligen, men jag kan väl få fortsätta lura mig själv?
Alla livsstilsförändringar jag skulle göra då? Skjuter upp allt, hela tiden.
Ser ingen mening med att belöna mig själv med saker som är bra för mig.
Självdestruktiviteten är så löjlig. Jag är löjlig.
Ångesten varje morgon p.g.a. ytligheten, jo då, den finns fortfarande där.
Självdisciplinen som tar semester så fort en liten ursäkt uppenbarar sig, samma där.
Jag är innerligt trött mig själv, och det börjar gå ut över andra. Jag orkar inte hålla humöret uppe, eller fasaden, allt vill rämna och jag vill vara för mig själv och uppslukas av mitt självhat för det är det enda sättet jag vet om.
Bla bla bla, det är SÅÅÅÅ synd om mig.
Inte ens lite.
Jag är bara löjlig, alltid lika kul.
No comments:
Post a Comment