Livet är inte som det var, och det är för att jag har tvingat mig själv att vara vuxen och ta tag i saker som man egentligen hellre sopar under mattan för att det gör så ont att ta itu med det.
But it's done, och det kommer inte att vara lätt för någon av oss. Verkligen inte. Men det var och ÄR det enda rätta just nu. Tiden får utvisa vad som händer...
Jag försöker lägga fokus på sista veckan i skolan och allt det innebär, samla mig inför resan och helt enkelt hålla ihop mig och mitt. And god knows that's more than enough.
Jag har börjat skriva för min egen skull igen, använder det som terapi och avlastning för min hjärna. Och mitt hjärta. Det gör att jag kan sluta vara kryptisk här, eftersom jag öppet kan skriva för mig själv, och därför lär den här bloggen inte vara lika aktiv (vilket innebär att den mer eller mindre kommer att dö... typ). Fast vem vet? Jag kanske överraskar mig själv genom att dela med mig av finurliga tankar och reflektioner... eller bra musik, eller livet i övrigt.
Det blir som det blir.
Kan ju tillägga att jag börjat få in liiite flyt i mitt handflow. (Börjat försöka mig på det där med liquid, vilket är helt fascinerande.) Och vet ni inte vad det är får ni googla eller youtuba!
Dansen har fått liv igen i alla fall, och det känns som en reunion med en väldigt saknad vän. Känner esteten i mig återupplivas. Kanske innebär det mer musik också...
Jag har stapplande tagit mina första steg mot ett nytt kapitel i livet, det ska bli det bästa någonsin och jag ska bli den bästa någonsin för MIN skull. And that's that.
Natti.
No comments:
Post a Comment