All this shit I seem to take, all alone I seem to break.
Vet inte hur det lyckas bli såhär jämt, att jag nästan alltid åker hem med tårar rinnande.
Jag har höjt min dos till 3 tabletter om dagen nu, 150mg Sertralin alltså. Funderar på om det är bättre att få en starkare utskriven... Eller om jag kanske behöver byta medicin helt.
Får se hur det känns om någon vecka.
Som det är nu verkar ingenting fungera, självskadebeteendet återvänder och jag har inte kraften, men framför allt inte viljan att stå emot.
Det om något tyder väl på att saker måste ändras?
Jag vill inte må såhär, för jag orkar inte låtsas mer.
Det finns inte mycket mer att säga, för det avgörande beslutet ligger inte längre hos mig.
Chans på chans, och många tycker säkerligen att det redan har gått för långt.
Den som lever får se, eller något sånt.
Jag återgår till min ensamhet i sovrummet nu, här kan inget skada mig utom mitt sällskap.
No comments:
Post a Comment