Wednesday 4 March 2015

Wake up call

Så att... tack vare väldigt kloka människor i mitt liv som alltid finns där och hjälper any way they can, har jag kommit fram till att jag inte kommer komma någonstans med mig själv eller mitt liv om jag inte tar tag i allt samtidigt.
Jag måste fixa både min psykiska och fysiska hälsa. Och de går hand i hand. Och därför måste jag offra min sanity ett tag för att någonsin kunna må bra. Måste stå ut med obehag nu om jag vill kunna vara bekväm i framtiden. Kan inte göra saker för stunden, måste bygga en grund som håller sen också.

It's gonna be hell, men det är mitt enda alternativ.

Första steget blir att ringa och boka tider till både läkare och psykolog på vårdcentralen. Måste veta om min kropp är okej efter all medicin och hur det är hälsomässigt med tanke på min vikt och sådär.
Och jag har a f*ckload att ta itu med psykiskt, som min skeva kroppsbild och min rädsla att släppa in människor som betyder mycket för mig bland annat.

Jag kommer inte tycka att jag har tid men det är bullshit, för jag vet att det är en ursäkt för att jag inte vill utsättas för jobbiga saker. Men jag måste. Nu.

Jag är så otroligt tacksam för att jag har så fina och kloka vänner i mitt liv som får mig att se saker ur nya perspektiv när jag har låst fast trots att andra försöker hjälpa. Ni är guld värda. Allihop. Men jag har insett nu vad som krävs av mig. And even if it kills me it'll be worth it.

No comments:

Post a Comment

. . . . .Followers. . . . .