Saturday 2 April 2016

På västfronten intet nytt... eller?

Sitter i en soffa i Mölndal. Närmare bestämt hos Johnnys bästa väns partner; som heter Rebecca. Vi kom hit igår och stannar just här till imorgon. Sedan bär det av hem till Johnnys farmor på Orust. Fina grejer!
Det blev en ganska spontan resa, men den är välbehövlig och känns mycket bra hittills. Vi har hunnit med en sväng på stan idag och gick till SciFi-bokhandeln där Johnny blev antastad av en Alien-typ (se bild). Han och Linus åt på Super Sushi också, jag snodde en laxbit men köpte mer LCHF-vänlig mat på Maxi efteråt. :)

För tillfället spelar J och L Naruto på PS2 och jag och R sitter bredvid dem i soffan och leker med mobiler. Senare vankas eventuell utgång i Göteborg, vilket känns spännande.

Jag trivs här, och trivs med att se Johnny så tillfreds. Det här är hans hem och det märks. Planer på byte av kust framöver snurrar i huvudet i alla fall. När de förverkligas återstår att se.

Det finns många tiggare här. Fler än hemma. Och det gör ont i mitt hjärta varje gång jag passerar en av dem. Jag vill så gärna kunna hjälpa allihop, men jag har inte de ekonomiska möjligheterna. Det är åt helvete att se så många människor som lider. Som av någon anledning inte har samma förutsättningar som jag.

Jag känner enorm tacksamhet för allt jag har blivit tilldelad genom att bara födas/bo på ett visst ställe på jorden. Helt galet. Enorm orättvisa, och det är så onödigt. Världens resurser räcker till alla, om girighet upphör. Men än så länge är världen inte optimerad, människor prioriteras över andra människor och över övriga levande i allmänhet. Så jag kan inte göra mer än att ge av mina resurser så ofta jag kan och fortsätta jobba för och önska en värld som är till för alla, oavsett ursprung eller geografiskt läge.

No comments:

Post a Comment

. . . . .Followers. . . . .