I went home, came home, just in time to leave it and call another place home...

Varit i Björnsholm hos mamma och pappa några dagar.
Var skönt. Bara slappa.

Förutom i lördags, då blev det Palladium med lite saknat folk typ ^^
Det var kul, har saknat att dra ut och dansa...

Sitter nu i lägenheten igen, som jag flyttar ifrån på lördag...
Känns weird.
Har vant mig vid att bo här, ha 5 min till skolan och Amanda i huset bredvid...

Nu ska man vänja sig vid att bo i en familj igen, i ett rum på vinden, utan dörr...
Hos ett par människor man inte direkt känner.

Visst, jag har Christopher där, men det kommer kännas lustigt ändå.
Jag hoppas vi hittar en lägenhet fort.

Skola imorn, spanska, engelska och band.

Ska göra mitt bästa med att skjuta undan tankarna som kommer finnas där.
Imorn är det 1 år sen, och det känns lustigt.
Jag vet att det var rätt val, med tanke på hur allt blev bara någon månad senare så var det absolut rätt val, men tankarna kan jag inte hindra för det.

Instinkterna hade redan kickat in och jag tvivlade en hel del.
Var helt förstörd ena sekunden och mådde skitbra nästa...
Kände mig så otroligt ensam och grät massor den tiden.

Sen var det över på 10 minuter...

Weird.

Minns att min psykolog nästan försökte intala mig att jag var ledsen efteråt, för det var den normala reaktionen.
Men jag kände aldrig riktigt det...

Sen ser man folk runtomkring, som inte gjorde samma val som jag...
Och då kan man inte låta bli att fundera... Bara lite grann.
För livet kunde varit på ett helt annat sätt idag...

Men jag ångrar det inte, absolut inte.
Men man kan ju inte förbjuda tanken "tänk om..." eller?