det finns för många tankar som sabbar just nu.
för många kansken... för många möjligheter att förstöra precis allt.
och det känns så ensamt.
det känns så skrämmande.
jag vill inte och jag kan inte prata om det heller.
antingen överreagerar man
eller så ska man ta enorma elefantkliv framåt på för kort tid
jag är i ett läge då jag vill låsa dörren till mitt rum och inte komma ut på ett tag
inte äta
inte prata med någon
vara isolerad tills jag lyckats förtränga verkligheten.
jag vet inte vad det är för fel på mig
men ingenting känns rätt längre
min praktik börjar på måndag.
och mina sista lediga dagar ligger och skräpar i ett dike
för det är bara jag som ser dem ur mitt perspektiv.
No comments:
Post a Comment