Sunday 5 October 2008

we live, we cry, we laugh, we die...

tycker alla ska dricka Ubuntu cola...

vi ber om ursäkt för mkt. eller så snackar vi helt enkelt för mkt skit, som vi sen tvingas be om ursäkt för, för vi inte står för vad vi säger...

om nån, som inte direkt behöver veta (insert whatever here) kommer fram o säger just de, som du har sagt...skulle du kunna stå för de då? om inte, har du ens rätt att säga nåt sånt från första början? eller ska vi anpassa oss, aldrig säga nåt som kan såra nån? ärligt tror ja hela världen skulle knäpptyst. inget skulle kunna sägas, för... de kmr alltid finnas nån som inte tkr som du... men, samtidigt...skära ner på skitsnacket skulle väl inte skada? kan du ens stå för allt du gjort/gör? borde du inte låta bli om du inte kan ?? de verkar som att ju äldre man blir, desto svårare blir livet... de verkar? de är så. klart man kan ångra sig..men då ska man väl stå för sina misstag? eller, hur gör man om man i vissa kretsar kan stå för vadenuär, men inte i andra?? när man blir helt delad :S ja har inte påstått att man kan snacka om allt me alla....men ändå... en tanke bara... ja e trött på skitsnack..

en annan sak ja e trött på, e att ja jämt gör val ja vet kommer såra mig sen. alltid. o ja kan inte sluta, straffar ja mig själv? ligger de djupt, att ja inte e värd bättre..? kanske e sammankopplade straff....inte äta, såras, ångra mig. ånger. ångest. panik ångestattacker..?

självdiagnoser... så dumt. VARFÖR ? för att ja känner mig sj bäst? tänk om du inte ens vet vem du är? om inte ja vet, vem ska då veta? ingen annan känner som du. ingen annan är du. vem är du? vem är jag? jag är resultatet av mina självdiagnoser...

säger man till sig själv att man är något, så blir man det tillslut?

folk lägger sig i för mkt, vissa inte tillräckligt.

nåt annat ja e trött på e attentionseekers... allt kretsar inte kring dig. andra kan oxå må dåligt. MÅ DÅLIGT!? alla gör de. e de poppis? tydligen.

hej, ja e deprimerad.

hm, självdiagnos där, den e vanligast tror ja.

ja orkar inte ens brainstorma idag... över till... nåt vanligt..

veckan...? orka.
idag: bandrep, lyckat. tacokväll hos teo, mkt trevligt.
imorn: skola igen...dansa på kvällen, tror ja.

slutet av månaden: hälsa på My i borås, sjukt...ja va där förra året me, exakt samma datum... de finns vissa delar av den tiden ja önskar kunde.... ohända ^^

älta inte det förflutna, lev i nuet.

men, tänk om man har sin trygghet i minnen, dofter, ljud, människor..?
att leva nu, nu, nu, NU! hela tiden, jag tror inte man kan njuta fullt ut av nåt ögonblick, om man endast bearbetar det, just i det ögonblick det händer... oh så djupt ^^

ja e medveten om att ja ska förstöra mig själv om ett tag.
ja e medveten om att ja kommer ångra mig.
ja e medveten om att ja inte borde.
men ja ska.

fast, beslutet hänger inte helt på mig...





fredag: "läkarn" ... ska ja sitta o hitta på lite fler problem? hela mitt liv känns så fake. en berättelse. som sägs på slentrian. inget äkta. inga känslor får visas.

fuck it all. ja skulle aldrig gått dit.

me, myself and darkness.

2 comments:

  1. Hej Bexy. Just nu när jag sitter och skriver den här kommentaren, dricker jag faktist en Ubuntu cola.

    Vet du vad jag är trött på?
    Att googla och sen se någon text under en länk som man vill läsa. Och sen när man klickar på länken hittar man inte texten någonstans på sidan.

    Jag tror man kan leva i nuet eller i det förflutna eller både ock; balans är bäst of course. Och det gäller också för hur mycket av sitt liv man lever inne i eller utanför sitt huvud.

    Sätt fötterna på jorden och lev? Jao, kan va bra ibland...

    Ha det fint

    ReplyDelete
  2. Jag tror det är bra om man inte tänker för mycket. Man måste hålla hjärnan i trim, men man får inte fastna i grubbel, för då blir man galen.
    Om man fokucerar för mycket på allt jobbigt runt omkring och allt negativt, så ser man inte allt det positiva som faktiskt, tro det eller ej, överväger det negativa. Jag har jättesvårt för att själv se det positiva i saker, men jag jobbar på det.
    Människor är i regel egoister, men så finns det ju människor som offrar allt de äger och har för andra. Det är bara det att de fina människorna sällan syns.
    Men om du tar dig tid att stanna upp, sluta grubbla, och titta efter, så ser du till slut hur fint livet är egentligen. Allt som verkar vara obetydliga små-detaljer, det visar sig vara något som förgyller vardagen.
    Folk mår så dåligt hela tiden. Allt sitter i huvudet. Man grubblar och oroar sig för mycket, och då mår man ju dåligt. Både psykiskt och fysiskt.
    Det finns inget problem som är så hopplöst att det inte går att lösa.
    Det är fakta.
    <3

    ReplyDelete

. . . . .Followers. . . . .