Jag vet inte riktigt vad som pågår i mitt huvud just nu.
Jag har världens chans att göra något jag velat göra länge, en möjlighet att ta bort vissa stämplar från mig själv.
Men ändå tvivlar jag? Och frågar någon varför vill jag inte ens svara på det... inte ens när det är jag som undrar.
Utan att gå in på detaljer kan jag säga att det hela handlar om något jag är livrädd att förlora, igen.
Och det avståndet den här möjligheten skapar blir skrämmande då.
Och att jag inte ens kan berätta om det eller diskutera det förrän imorn gör allt mycket jobbigare.
Jag vill inte sova, känner ingen trötthet.
Jag vill bara att det ska bli imorgon eftermiddag.
Men får smått panik pga att det kommer bli det också.
Tänk om allt sabbas nu?
Om det som börjat byggas upp rivs ner igen?
Jag har fått hindra mig själv flera gånger från att inte vänta.
Varför ska saker som gör mig glad och som är bra för mig dyka upp samtidigt, krocka, och kanske göra varandra omöjliga?
Klockan är snart 1 på natten... Jag borde sova, för jag ska upp vid 7.
Till skolan. Prata. Be om rekommendationsbrev.
Kastas tillbaks in i det strukturerade livet.
Allt gör mig nervös just nu, önskar att jag hade haft någon lugnande... whatever.
En Atarax t.o.m.
Min sömn är fortfarande inte som den ska vara, och jag ringde Irina för länge sen, fick aldrig något svar tillbaks.
Vill bara kunna känna mig utvilad, tror att det hjälper mycket också. En extra boost liksom, förutom medicinen jag tar.
Fint.
Ska tassa ner i köket, se om det finns något som kan lägga på ännu fler gram på de löjliga kilona jag redan bär på.
Självdisciplin, vad är det?
Jag orkar inte.
När strömbrytaren till hjärnan upptäcks, let me know?
Skulle gärna stänga ner ett tag... Inte hela, för då slutar man väl fungera.
Men liksom. Den oroliga tankeverksamheten iaf.
Oh well... Hejdå bloggen.
And btw...
Nobody Weird Like Me <3
No comments:
Post a Comment