Tror inte jag kommer förstå varför människor som egentligen raderat sig själva ur mitt liv helt plötsligt dyker upp igen, rör om i grytan och förvandlar mitt någorlunda städade och iordningplockade hjärnkontor till ett bombnedslag... ett kaosigt helvete rent ut sagt.
Det drar i de få trådar som finns kvar från mitt forna jag, försöker pressa ner mig i den mallen igen.
Och jag stretar emot som en galning för att inte bli den jag var igen.
Och när det gäller en av grejerna som dykt upp på senaste vet jag att det bara är dumt.
Det andra är egentligen ännu dummare, men är ändå något som fattats.
Trots att jag trodde jag var over and done with it.
Lustigt hur saker kan dyka upp och få det att verka som att all tid som gått inte existerat.
Jag vet inte riktigt vad som händer just nu, jag vet inte vad jag känner inför något.
Jag vet inte ens om jag vill känna något inför något.
Att jag dessutom inte tagit medicinen idag hjälper ju inte.
Nej, det är inte det att jag slarvar, jag känner bara inte behovet av den när jag bara är hemma.
Plus att när jag bara är hemma, inte gör något, så glömmer jag bort den.
Jag ska till Malmö på fredag iaf, stannar där en vecka. Hos min älskade bror. Ska bli underbart!
Ny stad, nya människor, förhoppningsvis distraherande nog så jag slipper kaoset i huvudet.
Don't get me wrong.
Jag vill inte klaga och hata allt som har med det att göra, det här plötsliga blast from the past eller vad man ska kalla det...
Jag vet bara inte hur det ska fit in among the rest.
Klaga inte på min svengelska, jag har inte ett komplett ordförråd på något av språken just nu.
DOCK.
Det finns ingenting jag kan göra åt saken riktigt, så jag får väl avvakta. Vänta.
Och vänta är jag ju bra på.
... finns människor jag kan vänta på för alltid om det är så. Speciellt en viss person, but he doesn't wanna hear it.
Så, det är nerskrivet och kanske kan hålla sig borta från hjärnan en stund nu?
Trocadero och någon chill serie så blir det bra!
C ya
No comments:
Post a Comment