I f-ed up.

so.. gamla trogna läsare...
nån som minns mina mysiga perioder av självhat?
när jag såg mig i spegeln, ville slå sönder allt som fanns där och aldrig gå utanför lägenheten?

well... that shit is back.

kom hem från öland igår..
vi skulle dra till palladium med bazze, haag o gagge...
men...
ah.

jag duschade and stuff... sen skulle jag klä på mig.
visst.

det gick inte alls.
drog på mig dom säckigaste kläderna jag kunde hitta o sa rätt ut "jag går ingenstans idag"

lyckades förstöra ronnys kväll i princip.

folket kom hit. jag satt mest.
sen skulle dom dra ut en sväng.
o jag tänkte gå till coop o handla lite.
kom till det stora trädet på parkeringen här utanför. sen satte jag mig ner. o grät.

tog mig tillbaks till lägenheten o satte på arg musik.
sån musik som speglade hur jag kände jämt, förr.

jag satt o rev på min arm. länge.
högg i armen med en metallpinne.
gjorde djupa skåror i.

det är bara fult nu. rivsår helt enkelt. längs hela underarmen o handleden.

sen stod jag framför spegeln och slog mig själv i ansiktet.

det är inget som syns heller.

sen slog jag mina händer mot mitt huvud. hårt.

började gråta av smärtan o satt o tjöt ett tag.

skrev med en röd läppenna inne på spegeln i badrummet.. "du är äcklig. DÖ"

...sen kom Ronny o Bazze tillbaks.
Bazze skulle låna toan... jag försökte torka bort sminket, men det gick inte bort helt. så jag sa bara åt honom att inte bry sig om vad som stod...

Ronny försökte prata med mig, få mig att säga vad som var fel.
jag kunde knappt sätta ord på nåt.

Bazze kom ut efter ett tag o kramade mig bara.
Sen bestämdes det att Ronny skulle stanna med mig.

Hade dåligt samvete över allt. och grät lite till.

vi låg i sängen o pratade ett tag.
sen gick vi till 7/11 och köpte mjölk och glass.

sen tillbaks till lägenheten och sov riktigt gott den natten.

anyhow.
mitt självhat har dykt upp igen och jag skadade mig faktiskt igår.
skar mig inte. men ville. ville ha den känslan efteråt. det där bortdomnade med den svidande smärtan kvar som en påminnelse om att man var duktig o straffade sig själv för att man inte kunnat ha nån självdisciplin.

tro mig. jag vet hur stört det här är. men jag kan inte stoppa det längre.

jag ville slå sönder varenda del av mig jag kunde se.
jag ville skada mig rejält.
och jag vet ärligt talat inte vad jag skulle gjort om dom inte kom tillbaks när dom gjorde det.

jag skäms.
över att jag är såhär.
över att Ronny behöver bo ihop med någon som är så störd som jag är.

han sa gång på gång att han inte kunde förstå hur det kunde bli så illa ibland.
I wish I knew...

jag behöver hjälp.
och jag hamnar djupare i det här igen iom pressen jag känner i samband med jobb och alla papper som ska fyllas i o skickas hit o dit.

tänker helt enkelt maila ulf. säga exakt som det är o kräva att jag får hjälp. för jag vet inte hur jag ska gå till väga längre.

jag vill inte visa mig utanför lägenheten direkt.
jag vill helst gå i enorma kläder...men värmen hindrar mig.
jag äcklas av min spegelbild o det spelar ingen roll hur bra sminket eller håret blir... för allt fokus ligger på kilona jag vet att jag har gått upp. även om ingen annan ser det är det verkligen allt jag ser. oavsett vad nån säger.
och jag vet, att det bara sitter i mitt huvud.
men vetskapen om det hjälper mig inte.
inte nu.

det är så enkelt egentligen.
är jag missnöjd är det väl bara att göra nåt åt det?
...
men jag är jag.
och jag gör aldrig saker på rätt sätt.
jag kommer göra det här till nåt straff.
svälta mig själv eller nåt sånt.

och jag skriver inte det här för att lägga det på erat samvete så ni känner att ni måste skriva o se till att jag tar hand om mig, för jag vill inte det. och det kommer bara göras i onödan.

jag vet redan att jag inte kommer skärpa mig förrän min kropp tar nån typ av smäll. om det så är viktminskning på fel sätt eller konstant trötthet... eller .. vad som egentligen. om jag så ska gå o spy varenda dag.

inte förrän monstret som skriker i mitt huvud när jag går förbi en spegel håller käft igen kommer jag kunna lägga om min livsstil till en sund sådan.

och jag ber om ursäkt redan nu för att jag är sånhär.
behövde helt enkelt skriva av mig.

förlåt.