Wednesday 3 February 2016

Så var det ju det där med panikångest...

Sådant som hände när jag var typ 16-17 år. Som kunde förstöra en hel dag för mig. Som fått för sig att dyka upp nu igen. Som hände hos Johnny för ett par månader sedan typ. Och sedan i köket här. Och sedan hos Johnny igen. Och på väg till Ica. Och hos Johnny ännu en gång. Och sedan i badrummet här. Och efter det när jag nästan sov. Och senast idag på väg till tandläkaren. Varför?
Vad är det som yttrar sig såhär?

Jag är trött på att genomlida den skiten.
Trött på att dö inombords varje gång det händer.
Trött på all energi som sugs ur mig.

Jag hatar skiten.
Men häromkring kör vi på ickevärderande hållning.

No comments:

Post a Comment

. . . . .Followers. . . . .