Orkar inte gå in på vad som hänt, egentligen, men jag mår piss för tillfället pga ett brustet hjärta. Försöker låta bli att lägga fokus på det och istället se framåt, göra det bästa av situationen och hoppas att vi en dag framöver kan börja om, på riktigt.
Har varit många tårar och en hel del spänningshuvudvärk idag.
Ska försöka överleva natten och göra ett vettigt jobb imorgon på Sensus och fortsätta hålla ryggen rak hur ont det än gör inombords.
Allt jag har är kärlek, och att inte få ge den just nu är hemskt.
Det kommer bli bättre.
Det måste bli bättre.
Wednesday, 30 September 2015
Sunday, 20 September 2015
Fullt upp...
Att gå från ledig sommar till något inbokat i princip varje dag känns jobbigt... Medveten om att andra människors liv ser ut såhär år ut och år in, men mitt gör inte det. Rädd att det ska bli för mycket i längden, men försöker låta sådana tankar bara rinna av mig. Hursomhelst, här har ni min kommande vecka:
Måndag:
DBT, möte med handläggare på försörjningsstöd, fika/säga hejdå till John och Mary, gym.
Tisdag:
Ge blod.
Onsdag:
Jobba i Linköping.
Torsdag:
Marknad i Gamleby, jobba i Västervik, gym.
Fredag:
DBT, gym.
Lördag:
Inget planerat.
Söndag:
Gym.
Utöver det här hoppas jag få ordning på hemmet någorlunda också... När jag ser det uppskrivet såhär ser det verkligen inte ut att vara mycket alls, men jag har så otroligt lite ork. Nu har det med nöd och näppe fungerat med DBTx2 + gym liksom, till det lägger vi på jobb två dagar (nej, det är inte hela dagar, men det tar all min kraft ändå). Vill klara av det här, och mer, egentligen. Men jag är van vid att det blir för mycket för mig och att jag måste välja bort något... Vi får se.
Känner mig som en whiny bitch nu.
Anyhow, blev väldigt glad över all pepp och uppmuntran i samband med mitt tidigare inlägg, så stort TACK allihop! Ni är underbara!
Nu ska jag duscha och sedan göra mig i ordning för att sova, ganska tidig morgon som gäller imorgon såååå... C ya! :)
Thursday, 17 September 2015
Progress!
Då ska vi se!
Tänker lägga in de nyaste bilderna här och ett kollage av de tidigare bilderna + en ny i slutet av inlägget! :)
 |
| När jag tagit bilder själv har det alltid blivit från en lite "snällare" vinkel (en aning uppifrån och med kroppen en aning bortvänd), men nu är det rakt framifrån och som jag faktiskt är. |
 |
| Bestämde mig för att jag lika gärna kan dela bilder från olika vinklar, det har jag inte gjort tidigare så det kan vara svårt att jämföra, men oavsett vad bilderna visar så visar ändå vågen att jag gått ner, vilket är bra! |
 |
| Alltid lika charmigt med valkar på ryggen! ...dat ass though... |
 |
| Men utan dem syns min midja rätt tydligt i alla fall, den smalaste delen av mig, haha! |
 |
| Just because I can. |
 |
| Jag tror det hade gått att se större skillnad på mittenbilden och den nya ifall jag hade tagit föregående bilder i samma vinkel, men här har ni det i alla fall, det går långsammare än det skulle kunna göra, men jag är relativt nöjd i alla fall! |
Sådär ja, det är ju helt klart stor skillnad på första och senaste bilden i alla fall, har mest tappat vid magen och en del i ansiktet, lite lår också kanske, ska försöka uppdatera med jämnare mellanrum framöver. Varannan månad kanske. Anyhow, det var allt för mig.
C ya! :)
Wednesday, 16 September 2015
Dagens gymmande
1 km cykel ~2:30 min
4x8 60 kg bröstpress
4x8 17,5 kg dipsmaskin
4x8 62,5 kg rodd med bröststöd
4x8 20 kg rotator/sneda magmusklerna
8x8 55 kg magmaskin
4x8 15 kg sned bröstpress
Sammanlagt 10 min crosstrainer ca 6-6,5 km/h (två korta pauser)
4x8 60 kg bröstpress
2x8 55 kg magmaskin
4x8 15 kg benspark
5x8 55 kg ryggmaskin
Promenad hem
Tränade en timme som vanligt, fick värk i bröstet/hjärtat på crosstrainern, så det behöver jag kolla upp. Men i övrigt känns det bra.
Tar bilder när jag duschat och slänger upp jämförelsebilder senare eller imorgon.
Friday, 11 September 2015
Nu tar jag fredag!
Nyss hemkommen från gymmet, det gick oförskämt bra idag. Sov tillräckligt och hann äta och ändå ha tid över innan träning för en gångs skull! Johnny följde mig dit, och sedan tränade jag en timme ungefär och gick hem igen.
Tänkte mest för min egen del skriva upp de olika träningsmomenten här, så jag (och ni, om intresse finns) kan se hur det utvecklas. Anledningen till att det blir i bloggen är för att jag ser det mer som min dagbok än en blogg och alltid har den tillgänglig, så om du som läser tycker det är jobbigt att läsa om träning och känner dig hetsad (vilket jag vet är på tapeten tillsammans med påbud om att "ingen bryr sig om din träning och du hetsar bara till självhat när du berättar om ditt träningspass och din vikt" tråkigt nog, för det är långt ifrån min mening med något av det här, jag är på en resa och vill kunna dela den med er) av det kan vi ses i ett annat inlägg istället! :)
Här har vi listan:
(Promenad dit (ca 15 min))
Cykel 1 km (~02:10 min)
Rodd m. bröststöd 8x8 62,5 kg
Triceps/dipsmaskin 2x8 17,5 kg, 2x8 22,5 kg
Mage/crunchmaskin 4x8 55 kg, 2x8 60 kg
Bröstpress 4x8 60 kg
Abductor/innerlår 2x25 52,5 kg
Adductor/ytterlår 5x10 42,5 kg
Crosstrainer ca 500 m (05:00 min)
Löpband 500 m gång i rask takt (~06:00 min)
(Promenad hem (ca 15 min))
Vägde mig igår och låg på 116,8 kg med kläder på, så jag ligger runt 115-116 kg nu, vilket är 10 kg lättare än när jag flyttade från Linköping för 10 månader sedan. Det må gå långsammare än det skulle kunna göra, men nu hinner jag förändras i tankesättet också, inte bara kroppsligt. Jag har 25 kg kvar att gå ned innan jag nått min målvikt, och det känns långt ifrån omöjligt.
Jag mår mycket bättre än jag gjort på lång tid och det är dels tack vare träning, men även att jag slutade med medicinen. För ett år sedan tyckte jag att det var ett helvete, jag höll på att trappa ned och mådde skit ofta. Nu är det väldigt sällsynt att jag har ångest på samma sätt som då, istället har jag energi och ork att ta itu med skev kroppsbild, att våga ta plats i relationer, att vara snäll mot mig själv och vara i nuet (go, go DBT!) så det är många positiva förändringar som skett det här året, och jag tänker fortsätta så! Kan medge att jag är en aning nervös inför att dra igång med jobb igen, rädd att det ska bli för mycket på en gång, men jag hoppas på det bästa och försöker låta bli att ta ut något i förskott.
Yes, det är nog allt för idag. Ska ta progress-bilder senare när jag duschat, så det lär dyka upp ett inlägg om det så småningom! :)
Ha en trevlig helg, people!
Tänkte mest för min egen del skriva upp de olika träningsmomenten här, så jag (och ni, om intresse finns) kan se hur det utvecklas. Anledningen till att det blir i bloggen är för att jag ser det mer som min dagbok än en blogg och alltid har den tillgänglig, så om du som läser tycker det är jobbigt att läsa om träning och känner dig hetsad (vilket jag vet är på tapeten tillsammans med påbud om att "ingen bryr sig om din träning och du hetsar bara till självhat när du berättar om ditt träningspass och din vikt" tråkigt nog, för det är långt ifrån min mening med något av det här, jag är på en resa och vill kunna dela den med er) av det kan vi ses i ett annat inlägg istället! :)
Här har vi listan:
(Promenad dit (ca 15 min))
Cykel 1 km (~02:10 min)
Rodd m. bröststöd 8x8 62,5 kg
Triceps/dipsmaskin 2x8 17,5 kg, 2x8 22,5 kg
Mage/crunchmaskin 4x8 55 kg, 2x8 60 kg
Bröstpress 4x8 60 kg
Abductor/innerlår 2x25 52,5 kg
Adductor/ytterlår 5x10 42,5 kg
Crosstrainer ca 500 m (05:00 min)
Löpband 500 m gång i rask takt (~06:00 min)
(Promenad hem (ca 15 min))
Vägde mig igår och låg på 116,8 kg med kläder på, så jag ligger runt 115-116 kg nu, vilket är 10 kg lättare än när jag flyttade från Linköping för 10 månader sedan. Det må gå långsammare än det skulle kunna göra, men nu hinner jag förändras i tankesättet också, inte bara kroppsligt. Jag har 25 kg kvar att gå ned innan jag nått min målvikt, och det känns långt ifrån omöjligt.
Jag mår mycket bättre än jag gjort på lång tid och det är dels tack vare träning, men även att jag slutade med medicinen. För ett år sedan tyckte jag att det var ett helvete, jag höll på att trappa ned och mådde skit ofta. Nu är det väldigt sällsynt att jag har ångest på samma sätt som då, istället har jag energi och ork att ta itu med skev kroppsbild, att våga ta plats i relationer, att vara snäll mot mig själv och vara i nuet (go, go DBT!) så det är många positiva förändringar som skett det här året, och jag tänker fortsätta så! Kan medge att jag är en aning nervös inför att dra igång med jobb igen, rädd att det ska bli för mycket på en gång, men jag hoppas på det bästa och försöker låta bli att ta ut något i förskott.
Yes, det är nog allt för idag. Ska ta progress-bilder senare när jag duschat, så det lär dyka upp ett inlägg om det så småningom! :)
Ha en trevlig helg, people!
Thursday, 3 September 2015
Planer, planer och åter planer...
På vad?! (Haha, mina fingrar slant först och de första bokstäverna som skrevs var "ÖL"... undermedvetna som pratar kanske? Anyhow...)
Jo!
Mic och USB-studio, som sagt, funderar på att konvertera pojkvännens garderob till inspelningsplats... får se ifall han går med på det, om inte annat kan jag smyga in där med utrustningen ändå.
Men, just ikväll har jag fastnat helt för inredning av diverse slag. Vi har sagt att vi ska sy fodral till kuddarna i soffan, funderar dock på ifall det är smidigare att sy ett ett överdrag till hela skiten istället för enskilda fodral... Vet inte, kan inte sy, och tyg är dyrt! Men, något ska det nog bli. Vi har dessutom kommit fram till att vi vill hänga upp tyger längs väggarna i sovrummet då tapeten bara är äcklig, dessutom blir det mycket mysigare. Har hittat många fina överkast, och vet att det finns hur mycket som helst i form av väggtyger, gärna med orientalisk feeling, eller afrikansk. Hippie och mys i alla fall! Har utöver detta även hittat prydnadsgrejer som ljusstakar och olika krokar/upphängningsanordningar. Pengar pengar pengar. Ska se om jag kan fynda saker på second hand först och främst, men jag har mina onlineönskelistor också!
I hörnet mittemot Johnnys datorhörn ska jag ha ett skrivbord/sminkhörna/whatever, i alla fall, måste leta hörnskrivbord på second hand också. Får ta en tur snart känner jag, det blir bra att sysselsätta mig med i höst. Och jag får väl ge mig på att sy, med hjälp av mor, så blir det säkert awesome!
Är superpepp to say the least!
Meeeen, nu ska vi sova, så jag får babbla mer en annan gång.
BYE! :D
Jo!
Mic och USB-studio, som sagt, funderar på att konvertera pojkvännens garderob till inspelningsplats... får se ifall han går med på det, om inte annat kan jag smyga in där med utrustningen ändå.
Men, just ikväll har jag fastnat helt för inredning av diverse slag. Vi har sagt att vi ska sy fodral till kuddarna i soffan, funderar dock på ifall det är smidigare att sy ett ett överdrag till hela skiten istället för enskilda fodral... Vet inte, kan inte sy, och tyg är dyrt! Men, något ska det nog bli. Vi har dessutom kommit fram till att vi vill hänga upp tyger längs väggarna i sovrummet då tapeten bara är äcklig, dessutom blir det mycket mysigare. Har hittat många fina överkast, och vet att det finns hur mycket som helst i form av väggtyger, gärna med orientalisk feeling, eller afrikansk. Hippie och mys i alla fall! Har utöver detta även hittat prydnadsgrejer som ljusstakar och olika krokar/upphängningsanordningar. Pengar pengar pengar. Ska se om jag kan fynda saker på second hand först och främst, men jag har mina onlineönskelistor också!
I hörnet mittemot Johnnys datorhörn ska jag ha ett skrivbord/sminkhörna/whatever, i alla fall, måste leta hörnskrivbord på second hand också. Får ta en tur snart känner jag, det blir bra att sysselsätta mig med i höst. Och jag får väl ge mig på att sy, med hjälp av mor, så blir det säkert awesome!
Är superpepp to say the least!
Meeeen, nu ska vi sova, så jag får babbla mer en annan gång.
BYE! :D
Tuesday, 1 September 2015
Deppar in hösten...
...tillsammans med "albumet" I'm B-side You (döpt av fans). Egentligen är det inget regelrätt album, därav citationstecknen, utan de 17 b-sidorna till RHCPs album I'm With You. Ni ser, sjukt fyndigt. Jag gillar mina fellow fans.
Så varför deppa in hösten kanske du frågar dig... Well, jag var för det första inte alls färdig med badsäsongen och det gör mig ledsen, utöver det är det plötsligt regn och blåst istället för sol och runt 20 grader... Jag har väldigt svårt för plötsliga förändringar. Gällande i princip allt. Så att det slagit om så pass kraftigt får mig lite ur balans. Att dessutom behöva gå i sagda rusk fram och tillbaka till affären i "dåliga kläder" (då det tydligen inte finns dåliga väder...?) gör mig också ledsen. Vi kan addera att en viktig sak, som egentligen var anledningen till att vi gick till Ica, var slut när vi kom dit, och att torkrummet återigen är upptaget när jag vill använda det. Har lyckats torka kläder i det en gång sedan vi flyttade hit, vilket var i början av mars. HALLÅ LIKSOM.
Jag är inte jätteseriös med deppandet, är mest sur och vill klaga.
En bra sak är i alla fall att det kom ett paket idag! Ett par jättesköna baggy byxor jag köpt i en Facebookgrupp. Så de provades och är över förväntan. Så det vägde upp, så klart.
Igår var jag på DBT som sagt, det gick bra, gruppen känns mer avslappnad och öppen nu, så det är en klar förbättring. Imorgon har jag mitt enskilda möte, så jag ska se till att fylla i nya veckokortet då jag glömde göra det igår kväll.
Hade ärligt talat glömt bort hur bra b-sidorna till I'm With You är! Speciellt om en lyssnar på dem i ordning. Riktigt mysigt faktiskt. Blir alltid lika glad när jag återupptäcker hur bra de är... haha, egentligen är det dumt att jag ens glömmer bort det. Längtar efter deras nya album. Mycket.
På tal om musik har jag hittat en mic och ett USB-ljudkort jag vill ha så att jag kan börja spela in ordentligt. Eller ja, det är en USB-studio egentligen. Kommer bli nice.
Om tio dagar är det Vallarave. Peppar inför det också! Hoppas bara det löser sig med sovplats och sådär, kan bli krångligt annars...
Insåg idag att en av mina kollegor på Music Makes Sense är en av medlemmarna i Den Svenska Björnstammen förresten. Haha, det var oväntat. Hade verkligen ingen aning om det.
Tror att jag är rätt klar med att skriva nu.
Hejdå.
Så varför deppa in hösten kanske du frågar dig... Well, jag var för det första inte alls färdig med badsäsongen och det gör mig ledsen, utöver det är det plötsligt regn och blåst istället för sol och runt 20 grader... Jag har väldigt svårt för plötsliga förändringar. Gällande i princip allt. Så att det slagit om så pass kraftigt får mig lite ur balans. Att dessutom behöva gå i sagda rusk fram och tillbaka till affären i "dåliga kläder" (då det tydligen inte finns dåliga väder...?) gör mig också ledsen. Vi kan addera att en viktig sak, som egentligen var anledningen till att vi gick till Ica, var slut när vi kom dit, och att torkrummet återigen är upptaget när jag vill använda det. Har lyckats torka kläder i det en gång sedan vi flyttade hit, vilket var i början av mars. HALLÅ LIKSOM.
Jag är inte jätteseriös med deppandet, är mest sur och vill klaga.
En bra sak är i alla fall att det kom ett paket idag! Ett par jättesköna baggy byxor jag köpt i en Facebookgrupp. Så de provades och är över förväntan. Så det vägde upp, så klart.
Igår var jag på DBT som sagt, det gick bra, gruppen känns mer avslappnad och öppen nu, så det är en klar förbättring. Imorgon har jag mitt enskilda möte, så jag ska se till att fylla i nya veckokortet då jag glömde göra det igår kväll.
Hade ärligt talat glömt bort hur bra b-sidorna till I'm With You är! Speciellt om en lyssnar på dem i ordning. Riktigt mysigt faktiskt. Blir alltid lika glad när jag återupptäcker hur bra de är... haha, egentligen är det dumt att jag ens glömmer bort det. Längtar efter deras nya album. Mycket.
På tal om musik har jag hittat en mic och ett USB-ljudkort jag vill ha så att jag kan börja spela in ordentligt. Eller ja, det är en USB-studio egentligen. Kommer bli nice.
Om tio dagar är det Vallarave. Peppar inför det också! Hoppas bara det löser sig med sovplats och sådär, kan bli krångligt annars...
Insåg idag att en av mina kollegor på Music Makes Sense är en av medlemmarna i Den Svenska Björnstammen förresten. Haha, det var oväntat. Hade verkligen ingen aning om det.
Tror att jag är rätt klar med att skriva nu.
Hejdå.
Monday, 31 August 2015
Dagen har knappt börjat...
Ändå är jag redan irriterad. Träffar en bekant på bussen och berättar att jag ska till öppenpsyk för att gå i DBT, och vi kommer in på min sjukskrivning och att det främst beror på min stresskänslighet. Och då säger människan "jag är likadan, när jag kommer hem från skolan måste jag vila, jag vill ju inte få magsår eller så".
Nej. Du är inte likadan. Du går sista året på gymnasiet. Naturlinjen. Och orkar ta dig dit varenda dag. Jag kan ha ett åtagande på hela dagen att göra, och det stressar mig ofta tillräckligt för att jag ska få skyhög ångest och ställa in hela dagen. Det är inte samma sak.
Hade jag varit likadan som du hade jag gått klart gymnasiet när jag började för 9 år sedan, istället för att sitta, i samhällets ögon outbildad, i väntrummet på öppenvården och vänta på att min gruppterapi ska börja.
Men jag beklagar att ditt sista år på naturlinjen gör dig trött.
I övrigt gällande irriterande kommentarer fick jag en igår, och det var i all välmening men jag är så trött på kommentarer som den.
Jag berättade att jag gick upp typ 40kg när jag gick på antidepp...
"Men du har ett sött ansikte, så det gör ingenting."
Men? Vadå men? Och vad skulle min vikt göra för någonting om jag inte hade ett "sött ansikte"? Pallar inte.
För något år sedan konstaterades det även att jag "lyckats hitta pojkvän/ner trots det". Trots? Trots att det existerar fett på min kropp? Är det något slags achievement då? Att bli älskad när en är tjock?
Förstår inte hur de som yttrar sig sådär tror att det låter välmenande i mottagarens öron.
Tjock tjej med mental ohälsa som ändå lyckats skaffa pojkvän signar ut. ✌
Monday, 24 August 2015
Knives out
Återigen med Radiohead som sällskap, de har en lugnande effekt på mig. Eller ja, främst Thom Yorkes röst.
Imorgon/idag börjar jag med DBT, läste pappren jag fått om det tidigare... slutade i tårar. Rädslan att visa mina misslyckanden, min skam, min smärta, mitt mörker sköljde över mig och blev för mycket. Kände mest att jag ville gömma mig under täcket och inte alls gå. Men, bara där är ett bevis på att jag behöver ta mig igenom det här, hur mycket det än tar emot. Och som Amanda sa så är det för min skull, ingen annans. Håller fast vid det stenhårt och tvingar mig själv när jag inte känner att det går frivilligt.
Enskild terapi känns inte alls lika nervöst, för jag kan hantera att visa allt sånt för någon som har det som jobb att hantera skiten liksom. Men, att sitta med människor jag inte känner, som är som jag, jag vet inte varför... men jag har någon känsla av att hävda mig, och eftersom vi är där av samma anledning kan jag inte det, och då känner jag mig värdelös.
HUR SJUKT ÄR INTE DET?
Ibland undrar jag verkligen alltså... Vad i helvete har hänt med mig egentligen? Varför är jag såhär?
Nej. Positivitet. Det kommer bli något bra av det här, och mig, till slut.
It'll be okay in the end, and if it's not okay, it's not the end.
Imorgon/idag börjar jag med DBT, läste pappren jag fått om det tidigare... slutade i tårar. Rädslan att visa mina misslyckanden, min skam, min smärta, mitt mörker sköljde över mig och blev för mycket. Kände mest att jag ville gömma mig under täcket och inte alls gå. Men, bara där är ett bevis på att jag behöver ta mig igenom det här, hur mycket det än tar emot. Och som Amanda sa så är det för min skull, ingen annans. Håller fast vid det stenhårt och tvingar mig själv när jag inte känner att det går frivilligt.
Enskild terapi känns inte alls lika nervöst, för jag kan hantera att visa allt sånt för någon som har det som jobb att hantera skiten liksom. Men, att sitta med människor jag inte känner, som är som jag, jag vet inte varför... men jag har någon känsla av att hävda mig, och eftersom vi är där av samma anledning kan jag inte det, och då känner jag mig värdelös.
HUR SJUKT ÄR INTE DET?
Ibland undrar jag verkligen alltså... Vad i helvete har hänt med mig egentligen? Varför är jag såhär?
Nej. Positivitet. Det kommer bli något bra av det här, och mig, till slut.
It'll be okay in the end, and if it's not okay, it's not the end.
Thursday, 20 August 2015
Karma Police
I lurarna just nu: Radiohead.
Allt eftersom hösten och mörkret närmar sig blir suget efter melankoli i musikform allt större. Höstdepp har blivit norm, men jag tror faktiskt inte att jag kommer dippa som jag gjort tidigare. Det är liksom på ett positivt sätt, en slags sorgeperiod och bearbetning av den kommande istiden. Jag brukar ofta säga att jag inte överlever ännu en vinter, tidigare år har jag nästintill haft panikångest inför att det ska bli snöigt och minusgrader liksom. Att de enda färgerna som existerar i månader framöver är vitt, grått, svart och mörkgrön. Det bubblade upp ett slags hat till alla barrträd. Det här blir min första vinter på länge som jag är medicinfri. Visserligen slutade jag med dem i vintras, men "efterskalven" gjorde att jag inte var helt klar i huvudet. Ska faktiskt bli intressant att se om jag kan finna något fint i vintern också, nu när jag inte har en himmel full av mörka moln över mig jämt...
För att fortsätta på spåret om mående och sådant kan jag berätta att jag börjar med DBT på måndag. Det känns ganska häftigt, att jag kommer få möjlighet och hjälp att jobba på mig själv. Jag har ju haft samtalsstöd tidigare, men nu kommer jag även ha uppgifter och verktyg att arbeta in som norm i mig själv också. Det är gruppsessioner på måndagar och utöver det har man enskilda terapisessioner. Min första är nästa fredag.
Och för att fortsätta på spåret om fredagar så ska vi samma fredag åka till Linköping med lilla kattungen Vutti, hon ska flytta hem till sin nya familj. Är superglad över att hon hamnar hos Amanda och Joel, det kommer bli perfekt. Var de andra två kissarna hamnar vet ingen, men jag hoppas vi hittar hem till dem också.
Jag var på gymmet idag, första gången på typ tre veckor, men det gick förvånansvärt bra faktiskt! Blev positivt överraskad. Jag orkade lika mycket som jag brukar, lite mer på vissa områden till och med, hur det nu har gått till... Och jag har dessutom tappat lite i vikt, om det är muskler som förlorats till följd av att jag varit lat med träningen eller om det är tack vare min glutenfria kost vet jag inte, men det känns bra i alla fall. Har fortfarande problem att se min kropp för vad den är, min hjärna tolkar inte spegelbilder korrekt och jag tror mig vara mycket större än jag faktiskt är nu. Det är handikappande ibland, dock var det rätt länge sedan jag flippade på grund av skev kroppsbild. Det hände rätt ofta förr att jag ställde in planer och låg i sängen och hade ångest istället liksom... hade en släng ångest när vi var i Västervik för några veckor sedan, vi skulle typ handla lite och det var en del folk i stan vilket gjorde mig riktigt obekväm, och sedan var det en incident i Borås med ungar på typ 10 år som undrade om jag var en man och som tyckte att jag var tjock vilket förstörde en stor del av just den dagen... men utöver det är jag ganska ångestfri. Eller ja, det ligger åtminstone på en hanterlig nivå. Sedan har jag saker jag behöver jobba på, för jag tycker fortfarande att det är jobbigt att exempelvis gå i bara armar då de har bristningar och jag inte längre rakar mig (vilket jag är bekväm med personligen, men jag bryr mig fortfarande för mycket som samhällets normer... irriterande nog) eller använder deo. Haha, skitgrejer egentligen, men det ger mig ångest ibland. Och sedan har jag problem med andra kroppsliga saker... mjäll, buktande mage, sådant onödigt. Men jag jobbar på det! Jag tycker också att det är väldigt jobbigt att be om tjänster av olika slag, exempelvis gå in på en affär/restaurang/whatever och be om toaletten om jag är ute på stan, speciellt om jag inte ska spendera pengar i sagda butik. Eller att ringa och beställa mat... mest om det är något i originalrätten jag vill ändra. Har haft svårt med telefoner, eller snarare samtal, under lång tid och blir riktigt obekväm om jag måste ringa någon jag inte känner. Det låter som att jag överdriver massor, det tycker jag själv när jag ser det i skrift såhär, men mina känsloreaktioner är så pass kraftiga att jag oftast blir handlingsförlamad. Men. DBT. Det kommer bli bra till slut.
En sak dock, är att jag i princip går osminkad jämt nu, vilket jag aldrig kunde förr. Haha. Johnny föredrar mig osminkad, och jag har inte direkt gjort så mycket i sommar som varit värt att piffa till sig för. Sminkar mig fortfarande om jag ska på något firande av något slag, men det är sällan. Kan ha med sommaren att göra också, orkar nästan aldrig kladda med smink när jag svettas bort det innan jag ens är klar, som mest har det blivit lite mascara och ögonskugga på dagar då jag känt för det liksom. Vet dock av erfarenhet att vintern brukar göra mig svart och svår, fjorton år, så vi får väl se! Men, huvudsaken är att jag trivs med mitt osminkade utseende, det har jag inte gjort tidigare. Positiv ändring!
Wall of text ftw.
Imorgon (idag) ska jag och Johnny till Västervik för diverse möten och sedan ska jag diska och laga mat och sedan är det helg och sedan drar livet igång igen som sagt! Jobbet kommer nog inte igång förrän i slutet på nästa månad, men det gör inte mig något, då hinner jag vänja mig vid att ha saker inbokade (DBT) och få lite struktur på vardagen. Kanske hamnar i någon aktivitet via försörjningsstöd också, ska ta det imorgon med min handläggare. Utöver det händer det nog inte jättemycket i mitt liv... Bor i Gamleby igen, ska flytta hit mina grejer (mest kläder) och... well. Ja. Det blir besök från England nästa månad också, i form av mammas vänner Mary och John, riktiga hippies. Älskar dem. De är här när mamma fyller år också, så jag ska laga födelsedagsmiddag och grejer. Ser fram emot hösten.
Där har vi en uppdatering om mig och mitt i alla fall.
På återseende!
Allt eftersom hösten och mörkret närmar sig blir suget efter melankoli i musikform allt större. Höstdepp har blivit norm, men jag tror faktiskt inte att jag kommer dippa som jag gjort tidigare. Det är liksom på ett positivt sätt, en slags sorgeperiod och bearbetning av den kommande istiden. Jag brukar ofta säga att jag inte överlever ännu en vinter, tidigare år har jag nästintill haft panikångest inför att det ska bli snöigt och minusgrader liksom. Att de enda färgerna som existerar i månader framöver är vitt, grått, svart och mörkgrön. Det bubblade upp ett slags hat till alla barrträd. Det här blir min första vinter på länge som jag är medicinfri. Visserligen slutade jag med dem i vintras, men "efterskalven" gjorde att jag inte var helt klar i huvudet. Ska faktiskt bli intressant att se om jag kan finna något fint i vintern också, nu när jag inte har en himmel full av mörka moln över mig jämt...
För att fortsätta på spåret om mående och sådant kan jag berätta att jag börjar med DBT på måndag. Det känns ganska häftigt, att jag kommer få möjlighet och hjälp att jobba på mig själv. Jag har ju haft samtalsstöd tidigare, men nu kommer jag även ha uppgifter och verktyg att arbeta in som norm i mig själv också. Det är gruppsessioner på måndagar och utöver det har man enskilda terapisessioner. Min första är nästa fredag.
Och för att fortsätta på spåret om fredagar så ska vi samma fredag åka till Linköping med lilla kattungen Vutti, hon ska flytta hem till sin nya familj. Är superglad över att hon hamnar hos Amanda och Joel, det kommer bli perfekt. Var de andra två kissarna hamnar vet ingen, men jag hoppas vi hittar hem till dem också.
Jag var på gymmet idag, första gången på typ tre veckor, men det gick förvånansvärt bra faktiskt! Blev positivt överraskad. Jag orkade lika mycket som jag brukar, lite mer på vissa områden till och med, hur det nu har gått till... Och jag har dessutom tappat lite i vikt, om det är muskler som förlorats till följd av att jag varit lat med träningen eller om det är tack vare min glutenfria kost vet jag inte, men det känns bra i alla fall. Har fortfarande problem att se min kropp för vad den är, min hjärna tolkar inte spegelbilder korrekt och jag tror mig vara mycket större än jag faktiskt är nu. Det är handikappande ibland, dock var det rätt länge sedan jag flippade på grund av skev kroppsbild. Det hände rätt ofta förr att jag ställde in planer och låg i sängen och hade ångest istället liksom... hade en släng ångest när vi var i Västervik för några veckor sedan, vi skulle typ handla lite och det var en del folk i stan vilket gjorde mig riktigt obekväm, och sedan var det en incident i Borås med ungar på typ 10 år som undrade om jag var en man och som tyckte att jag var tjock vilket förstörde en stor del av just den dagen... men utöver det är jag ganska ångestfri. Eller ja, det ligger åtminstone på en hanterlig nivå. Sedan har jag saker jag behöver jobba på, för jag tycker fortfarande att det är jobbigt att exempelvis gå i bara armar då de har bristningar och jag inte längre rakar mig (vilket jag är bekväm med personligen, men jag bryr mig fortfarande för mycket som samhällets normer... irriterande nog) eller använder deo. Haha, skitgrejer egentligen, men det ger mig ångest ibland. Och sedan har jag problem med andra kroppsliga saker... mjäll, buktande mage, sådant onödigt. Men jag jobbar på det! Jag tycker också att det är väldigt jobbigt att be om tjänster av olika slag, exempelvis gå in på en affär/restaurang/whatever och be om toaletten om jag är ute på stan, speciellt om jag inte ska spendera pengar i sagda butik. Eller att ringa och beställa mat... mest om det är något i originalrätten jag vill ändra. Har haft svårt med telefoner, eller snarare samtal, under lång tid och blir riktigt obekväm om jag måste ringa någon jag inte känner. Det låter som att jag överdriver massor, det tycker jag själv när jag ser det i skrift såhär, men mina känsloreaktioner är så pass kraftiga att jag oftast blir handlingsförlamad. Men. DBT. Det kommer bli bra till slut.
En sak dock, är att jag i princip går osminkad jämt nu, vilket jag aldrig kunde förr. Haha. Johnny föredrar mig osminkad, och jag har inte direkt gjort så mycket i sommar som varit värt att piffa till sig för. Sminkar mig fortfarande om jag ska på något firande av något slag, men det är sällan. Kan ha med sommaren att göra också, orkar nästan aldrig kladda med smink när jag svettas bort det innan jag ens är klar, som mest har det blivit lite mascara och ögonskugga på dagar då jag känt för det liksom. Vet dock av erfarenhet att vintern brukar göra mig svart och svår, fjorton år, så vi får väl se! Men, huvudsaken är att jag trivs med mitt osminkade utseende, det har jag inte gjort tidigare. Positiv ändring!
Wall of text ftw.
Imorgon (idag) ska jag och Johnny till Västervik för diverse möten och sedan ska jag diska och laga mat och sedan är det helg och sedan drar livet igång igen som sagt! Jobbet kommer nog inte igång förrän i slutet på nästa månad, men det gör inte mig något, då hinner jag vänja mig vid att ha saker inbokade (DBT) och få lite struktur på vardagen. Kanske hamnar i någon aktivitet via försörjningsstöd också, ska ta det imorgon med min handläggare. Utöver det händer det nog inte jättemycket i mitt liv... Bor i Gamleby igen, ska flytta hit mina grejer (mest kläder) och... well. Ja. Det blir besök från England nästa månad också, i form av mammas vänner Mary och John, riktiga hippies. Älskar dem. De är här när mamma fyller år också, så jag ska laga födelsedagsmiddag och grejer. Ser fram emot hösten.
Där har vi en uppdatering om mig och mitt i alla fall.
På återseende!
Sunday, 26 July 2015
Money... grab that cash with both hands and make a stash.
Som jag skrivit tidigare (tror jag?) så är jag medlem på en sida som heter BandHub, där man kan spela in sång eller instrument och ladda upp och sedan kan andra medlemmar lägga till sin del och vips har man gjort en cover eller så. Awesome koncept! Grejen är bara att det enda sättet man kan spela in på är via sidans app, och den använder sig av datorns inbyggda mic + cam eller det man kopplar in i datorn. Mitt problem är att det inbyggda i datorn är kasst och det enda jag kan koppla in är headset till mobilen, och då är ljudet otroligt lågt och rätt burkigt. Alltså vill jag skaffa mig en USB-mic av något slag. Och då kostar det pengar.
Helst av allt skulle jag vilja ha ett USB-ljudkort och en ordentlig mic... Men det billigare alternativet är att skaffa en bra diktafon. Pappa har en som jag har fått låna, men den vill inte funka med Windows 8 så den är oduglig. Har fått tips om en, och det lutar väl mest åt att köpa den men jag har inte riktigt råd just nu och det finns så många projekt jag vill medverka i på BandHub! :(
Dagens i-landsproblem typ.
Kändes bra att klaga lite dock. Aaaanyhow. Jag är nöjd. Bye. :)
Helst av allt skulle jag vilja ha ett USB-ljudkort och en ordentlig mic... Men det billigare alternativet är att skaffa en bra diktafon. Pappa har en som jag har fått låna, men den vill inte funka med Windows 8 så den är oduglig. Har fått tips om en, och det lutar väl mest åt att köpa den men jag har inte riktigt råd just nu och det finns så många projekt jag vill medverka i på BandHub! :(
Dagens i-landsproblem typ.
Kändes bra att klaga lite dock. Aaaanyhow. Jag är nöjd. Bye. :)
Thursday, 23 July 2015
Wednesday, 22 July 2015
Namn på inlägg.
Ligger i sängen och känner mig sjuk. Inte kul alls. Huvudet känns sådär hoptryckt och jag tycker ansiktet känns varmare än vanligt... Hoppas jag har fel, och inte har feber, för jag orkar inte vara sjuk.
När jag var och tränade tidigare idag så kändes det extra segt. Blev kallsvettig på löpbandet, vilket inte ens ska kunna hända... Haha, men ja, jag har känt mig svag och trött några dagar nu. Mamma är magsjuk och pappa hade frossa tidigare idag. Johnny har haft huvudvärk en del det senaste... så det kanske är sjukdomstider nu. Blä.
På torsdag ska jag in till Västervik för att träffa läkare och bli sjukskriven. Utöver det har jag inga bestämda planer. Linköping lockar lite, men vi får se, blir jag sjuk kommer jag nog bosätta mig i sängen... vilket jag redan gjort typ, men ändå.
Det är ont om bloggerier nu för tiden, kanske för att det inte händer så mycket i mitt liv, kommer säkerligen igång igen hösten, när deppen slår till och mörkret smyger sig på brukar skrivarglöden tändas åter.
Anyhow, nu har jag skrivit av mig en aning i alla fall.
Det får duga.
Hej.
När jag var och tränade tidigare idag så kändes det extra segt. Blev kallsvettig på löpbandet, vilket inte ens ska kunna hända... Haha, men ja, jag har känt mig svag och trött några dagar nu. Mamma är magsjuk och pappa hade frossa tidigare idag. Johnny har haft huvudvärk en del det senaste... så det kanske är sjukdomstider nu. Blä.
På torsdag ska jag in till Västervik för att träffa läkare och bli sjukskriven. Utöver det har jag inga bestämda planer. Linköping lockar lite, men vi får se, blir jag sjuk kommer jag nog bosätta mig i sängen... vilket jag redan gjort typ, men ändå.
Det är ont om bloggerier nu för tiden, kanske för att det inte händer så mycket i mitt liv, kommer säkerligen igång igen hösten, när deppen slår till och mörkret smyger sig på brukar skrivarglöden tändas åter.
Anyhow, nu har jag skrivit av mig en aning i alla fall.
Det får duga.
Hej.
Wednesday, 8 July 2015
Hejdå vetemjöl!
Jag har nu varit utan vetemjöl i min kost i ungefär en vecka, det har gått bra och jag har faktiskt inte varit sugen på bröd eller så särskilt många gånger, och har suget dykt upp har det gått över fort också. Har inte märkt någon skillnad i varken mående eller vikt än, vet inte om jag kommer göra det heller, men jag tror säkerligen att det gynnar mig på något sätt. Om inte annat är det värdelösa kolhydrater som skurits bort i alla fall! Äter fortfarande potatis och andra rotfrukter, andra typer av mjöl (ris, bovete) och socker, så kolhydratsfri är jag långt ifrån, men jag ska ta små steg så det inte blir en för extrem förändring. Ska träna imorgon igen, och på söndag, så har jag fått till tre gånger den här veckan. Det skulle kännas bra.
Vet att jag behöver skära ner rejält på sockerintaget, och det är det jobbigaste... alltså skjuter jag på det, i vanlig ordning, vilket inte är bra alls, egentligen. Det handlar dock inte om godis, för jag äter knappt något godis alls längre, men min största last är energidryck. Får klura på det där, lägga upp det på något bra sätt. En vacker dag kommer det vara awesome i alla fall! Det vet jag.
På tal om något HELT annat än vetemjöl...
Jag och Johnny firar ett år som par idag, vet inte riktigt hur det har gått till, haha! Det känns just nu som att vi har det bättre än någonsin, även om det går upp och ned mycket på grund av våra psykiska måenden. Men vi battlar allt som kommer emot oss, för jag tänker inte förlora honom, och han behöver mig när det kommer till kritan.
Vi ska i alla fall fira detta med att köpa hem mat från Gamlebys hotell, de har asiatisk mat där, så det blir förmodligen sushi för min del.
Väntar på att mor ska komma förbi med mitt nya batteri + laddare till telefonen, för den har dött, batteriet laddas inte upp, sååå... Jag hoppas att det ska vara löst med ett nytt batteri. Laddaren är lite trasig också, så det blev en ny sådan, bara för att inte riskera något. Alltid bra med en backup.
Myes.
Mer än så har jag nog inte att säga för tillfället.
Bai!
Vet att jag behöver skära ner rejält på sockerintaget, och det är det jobbigaste... alltså skjuter jag på det, i vanlig ordning, vilket inte är bra alls, egentligen. Det handlar dock inte om godis, för jag äter knappt något godis alls längre, men min största last är energidryck. Får klura på det där, lägga upp det på något bra sätt. En vacker dag kommer det vara awesome i alla fall! Det vet jag.
På tal om något HELT annat än vetemjöl...
Jag och Johnny firar ett år som par idag, vet inte riktigt hur det har gått till, haha! Det känns just nu som att vi har det bättre än någonsin, även om det går upp och ned mycket på grund av våra psykiska måenden. Men vi battlar allt som kommer emot oss, för jag tänker inte förlora honom, och han behöver mig när det kommer till kritan.
Vi ska i alla fall fira detta med att köpa hem mat från Gamlebys hotell, de har asiatisk mat där, så det blir förmodligen sushi för min del.
Väntar på att mor ska komma förbi med mitt nya batteri + laddare till telefonen, för den har dött, batteriet laddas inte upp, sååå... Jag hoppas att det ska vara löst med ett nytt batteri. Laddaren är lite trasig också, så det blev en ny sådan, bara för att inte riskera något. Alltid bra med en backup.
Myes.
Mer än så har jag nog inte att säga för tillfället.
Bai!
Tuesday, 7 July 2015
It's aliiiiiive!
Jaaaag lever, har varit i England, har läst en otrolig bok som kommer ändra så mycket för min del, njuter av sommar och är sådär lagom nöjd med allt, typ.
Tänkte att jag ville uppdatera lite kort bara, för att slippa ha världens mest negativa inlägg överst.
Får skriva mer en annan gång, men alles gut och sådär iaf.
Puss.
Tänkte att jag ville uppdatera lite kort bara, för att slippa ha världens mest negativa inlägg överst.
Får skriva mer en annan gång, men alles gut och sådär iaf.
Puss.
Tuesday, 16 June 2015
Nope.
Fick underdelen till min ihopknåpade bikini idag. Finns inte en chans att jag visar mig i någon av delarna. Jag äcklas av min kropp och jag kan inte lura mig själv längre. Spelar ingen roll att flödet på Instagram är fullt av body positive-människor, kan glädjas åt att de vunnit kampen och går i bikini oavsett kroppshydda. Men jag är inte en av dem. Jag hatar mitt fett och mina valkar. Jag avskyr mina bristningar och min knöliga hy. Tänker gömma mig i shorts och tshirtar även den här sommaren. Jag accepterar inte min kropp som den är. Jag älskar den inte. Jag är inte nöjd eller okej med hur jag ser ut.
Och det är sanningen.
Och det är sanningen.
Wednesday, 10 June 2015
Sommarkänsla sammanfattad i två album.
I högtalarna just nu: Blåjeans - Kent
Det finns ett par album som alltid har sommarfeeling för min del, solens värme och allt som hör till sommaren har på något sätt bakats in i dem. Album jag lyssnat frenetiskt på under ledighetens varma bölja. Så jag tänkte dela med mig av dels två bra album, samt nostalgitrippa och minnas lite...
Första albumet är Kent - Kent, börjar där då den strömmar ur högtalarna i skrivande stund.
Deras första album fick jag på en bränd skiva av en klasskompis som gärna delade med sig av Kent då jag var den enda andra i klassen som på den tiden uppskattade dem. Jag tror dock att jag fick skivan på vintern i 8:an eller något, men... snabbspola fram till sommaren 2008, vi bodde i Gamleby, i en lägenhet på Hagahöjden, och jag låg många timmar ute på balkongen och solade så mycket jag orkade (ungefär 30-40 minuter åt gången... haha) med just det här albumet i antingen lurarna eller högtalarna beroende på om jag var ensam eller inte. Det är svårt att beskriva känslan jag får av typisk sommarmusik, men en bild jag ofta får upp i huvudet som kopplas samman till den är dammiga vägar och gassande sol i en cabbad bil. Inget jag upplevt, men det är en känsla som ändå existerar. Det är en känsla av nostalgi, en släng vemod och slags glad ångest. Det låter rätt illa, men är en känsla jag tycker om. Jag kan få den året runt, men extra påtagligt är det såklart när sommaren är utanför fönstret.
Det andra albumet är Californication - Red Hot Chili Peppers. Ingen surprise där kanske, och för ett par dagar sedan firade albumet sin 16-årsdag. Känns rätt galet att de funnits i mitt liv så länge redan. Hur som helst, jag införskaffade albumet när det var nytt, sommaren 1999, och skivan gick på repeat större delen av den sommaren. Jag minns att jag hoppade i min säng till I Like Dirt och även om plattan varit med mig i alla årstider och år sedan dess blir den något extra på sommaren, jag får den där dammiga känslan av sommar när jag lyssnar på Easily exempelvis.
Jag sitter i samma rum som då, tittar ut genom samma fönster, och får känslan av att vara 7 år igen, och jag tycker om att få känna så varje sommar.
Åker till England om 10 dagar... Tänkte ha mina sommaralbum igång och börja planera packning... Hoppas ni har det bra, och tipsa mig gärna om sommarlåtar om ni har några! :)
Det finns ett par album som alltid har sommarfeeling för min del, solens värme och allt som hör till sommaren har på något sätt bakats in i dem. Album jag lyssnat frenetiskt på under ledighetens varma bölja. Så jag tänkte dela med mig av dels två bra album, samt nostalgitrippa och minnas lite...
Första albumet är Kent - Kent, börjar där då den strömmar ur högtalarna i skrivande stund.
Deras första album fick jag på en bränd skiva av en klasskompis som gärna delade med sig av Kent då jag var den enda andra i klassen som på den tiden uppskattade dem. Jag tror dock att jag fick skivan på vintern i 8:an eller något, men... snabbspola fram till sommaren 2008, vi bodde i Gamleby, i en lägenhet på Hagahöjden, och jag låg många timmar ute på balkongen och solade så mycket jag orkade (ungefär 30-40 minuter åt gången... haha) med just det här albumet i antingen lurarna eller högtalarna beroende på om jag var ensam eller inte. Det är svårt att beskriva känslan jag får av typisk sommarmusik, men en bild jag ofta får upp i huvudet som kopplas samman till den är dammiga vägar och gassande sol i en cabbad bil. Inget jag upplevt, men det är en känsla som ändå existerar. Det är en känsla av nostalgi, en släng vemod och slags glad ångest. Det låter rätt illa, men är en känsla jag tycker om. Jag kan få den året runt, men extra påtagligt är det såklart när sommaren är utanför fönstret.
Det andra albumet är Californication - Red Hot Chili Peppers. Ingen surprise där kanske, och för ett par dagar sedan firade albumet sin 16-årsdag. Känns rätt galet att de funnits i mitt liv så länge redan. Hur som helst, jag införskaffade albumet när det var nytt, sommaren 1999, och skivan gick på repeat större delen av den sommaren. Jag minns att jag hoppade i min säng till I Like Dirt och även om plattan varit med mig i alla årstider och år sedan dess blir den något extra på sommaren, jag får den där dammiga känslan av sommar när jag lyssnar på Easily exempelvis.
Jag sitter i samma rum som då, tittar ut genom samma fönster, och får känslan av att vara 7 år igen, och jag tycker om att få känna så varje sommar.
Åker till England om 10 dagar... Tänkte ha mina sommaralbum igång och börja planera packning... Hoppas ni har det bra, och tipsa mig gärna om sommarlåtar om ni har några! :)
Tuesday, 2 June 2015
Typ återhämtat mig?
Lustigt det där, att ge blod, det var som att existera i slow motion efteråt. Har varit sjukt trött, känt mig hängig och småsjuk, varit orkeslös, blivit andfådd av ingenting... Men jag tror att jag är på banan igen. Förmodligen bröt det ut en liten förkylning i och med "åderlåtningen", vilket de mer eller mindre varnar för. Man ska inte ge blod om man känner sig sjuk, för det blir bara värre då, jag var lite osäker, men kände mig mer frisk än sjuk så jag körde på. Och well, jag har varit en zombie i några dagar, men det är lugnt nu.
Tränade i söndags, körde på rätt hårt på överkroppen och det känns än kan jag säga. Kände mig inte särskilt svag i musklerna, utan klarade av allt jag ville göra utan några problem, men när jag skulle ta min kilometer på bandet var jag slutkörd redan efter 200 meter, vilket kändes hur löjligt som helst, men jag körde på en stund till och nöjde mig med en halv kilometer, ville inte ta ut mig helt, speciellt inte om jag nu höll på att bli sjuk liksom. Träningsvärken dök upp redan på kvällen, trots att jag fick i mig proteiner relativt snabbt efter träningen, och den sitter i fortfarande. Förmodligen för att jag körde på lite för hårt med ganska ovana muskelgrupper och ökade antalet repetitioner eller vikt i andra övningar. MEN, det är lugnt. Ska dit idag igen, och ska se till att det blir en kilometer på bandet den här gången!
I övrigt gällande träning har jag påbörjat en 30 day abs challenge, försökte mig på något liknande förra året vid den här tiden, men gav upp efter första dagen då jag var helt otränad och rätt omotiverad... Men i och med att jag ändå tränar flera gånger i veckan hoppas jag att jag ska kunna klara mig den här gången. Det kommer visserligen en Englandsresa mitt i, men det bör inte spela någon roll, har inte tänkt ta semester från träningen även om den inte blir på gymmet jämt. Men utmaningen kan jag göra var som helst, det handlar om situps, crunches, benlyft och plankan. De tre förstnämnda är genomförbara utan något större problem, men plankan gör verkligen att hela min kropp skriker och brinner... Förstår inte varför den är så sjukt intensiv, men jag körde första dagen idag (för typ 20 min sedan) och 10 sekunder har nog aldrig varit så långa någonsin. Galet. Hoppas verkligen att jag inte ger upp den här gången! (Handlar om självdisciplin, men jag vet att jag gärna ger upp när saker blir FÖR jobbiga...)
Vikten ligger på 118,4 kg för tillfället, och jag försöker att inte lägga så stor vikt (hehe) vid siffrorna på vågen då jag bygger muskelmassa och den väger mer än fett. Gällande min vikt har jag kommit fram till att jag är mer okej med att väga över 100 kg så länge det är p.g.a. muskler, men vill väl helst ned till en tvåsiffrig vikt igen. Hamnar jag någonsin på 95 kg är jag mer än nöjd, jag var nere på 92 som lägst med LCHF, så jag vet att det går, men huvudsaken för mig är att ha en starkare kropp som orkar bära sig själv, känna mig mer hälsosam och förhoppningsvis tappa fett. Jag är inte ute efter en pinnsmal kropp med magrutor och thigh gap eller något sådant, jag vill bara trivas i mitt eget skinn och känna stolthet över att jag har åstadkommit något med mig själv. :)
Som ni såg på bilderna jag la upp här för ett tag sedan märks det redan skillnad, främst gällande magen och midjepartiet, och min pojkvän säger att det märks en del på ryggen också. Samt att jag har blivit starkare. Så jag fortsätter kämpa på, helt enkelt!
Jag räds fortfarande att möta släkt och så i England då en del av mig fortfarande skäms över att jag blivit såhär "stor" eller "tung" eller vad man nu vill kalla det. Jag försöker ignorera alla dumma tankar som viskar strunt och istället fokusera på det positiva i att jag gör något åt saken, att jag är en bra bit på väg och att förändringar inte sker över en natt. Men jag är inte en tålmodig människa, speciellt inte när det gäller mig själv, så det är svårt. Jag vet innerst inne att det inte spelar någon roll hur jag ser ut eller inte ser ut, men det är på grund av tidigare kommentarer som det ändå känns jobbigt.
Utöver detta har vi blivit med kattungar igen! Tre små grå pälsbollar dök upp, och vi har redan hittat hem till en av dem, kanske två, så det är nice. Lär komma upp bilder på dem när de inte är lika nyfödda... Haha!
Music Makes Sense tar slut nu i veckan, eller ja, vi har sommaruppehåll. Känns trist, det har blivit ont om tillfällen vi faktiskt setts nu senaste månaden, med båda grupperna. Men jag hoppas att vi kommer igång igen till hösten och kör på ordentligt då.
Jag längtar efter att kunna bada i sjöar och hav, så jag tycker solen kan värma upp lite vatten åt mig nu.
Mer än så har jag nog inte att säga för tillfället, får se när det dyker upp nya "progress bilder" här, men det är sådant som märks!
Ha det fint. :)
Tränade i söndags, körde på rätt hårt på överkroppen och det känns än kan jag säga. Kände mig inte särskilt svag i musklerna, utan klarade av allt jag ville göra utan några problem, men när jag skulle ta min kilometer på bandet var jag slutkörd redan efter 200 meter, vilket kändes hur löjligt som helst, men jag körde på en stund till och nöjde mig med en halv kilometer, ville inte ta ut mig helt, speciellt inte om jag nu höll på att bli sjuk liksom. Träningsvärken dök upp redan på kvällen, trots att jag fick i mig proteiner relativt snabbt efter träningen, och den sitter i fortfarande. Förmodligen för att jag körde på lite för hårt med ganska ovana muskelgrupper och ökade antalet repetitioner eller vikt i andra övningar. MEN, det är lugnt. Ska dit idag igen, och ska se till att det blir en kilometer på bandet den här gången!
I övrigt gällande träning har jag påbörjat en 30 day abs challenge, försökte mig på något liknande förra året vid den här tiden, men gav upp efter första dagen då jag var helt otränad och rätt omotiverad... Men i och med att jag ändå tränar flera gånger i veckan hoppas jag att jag ska kunna klara mig den här gången. Det kommer visserligen en Englandsresa mitt i, men det bör inte spela någon roll, har inte tänkt ta semester från träningen även om den inte blir på gymmet jämt. Men utmaningen kan jag göra var som helst, det handlar om situps, crunches, benlyft och plankan. De tre förstnämnda är genomförbara utan något större problem, men plankan gör verkligen att hela min kropp skriker och brinner... Förstår inte varför den är så sjukt intensiv, men jag körde första dagen idag (för typ 20 min sedan) och 10 sekunder har nog aldrig varit så långa någonsin. Galet. Hoppas verkligen att jag inte ger upp den här gången! (Handlar om självdisciplin, men jag vet att jag gärna ger upp när saker blir FÖR jobbiga...)
Vikten ligger på 118,4 kg för tillfället, och jag försöker att inte lägga så stor vikt (hehe) vid siffrorna på vågen då jag bygger muskelmassa och den väger mer än fett. Gällande min vikt har jag kommit fram till att jag är mer okej med att väga över 100 kg så länge det är p.g.a. muskler, men vill väl helst ned till en tvåsiffrig vikt igen. Hamnar jag någonsin på 95 kg är jag mer än nöjd, jag var nere på 92 som lägst med LCHF, så jag vet att det går, men huvudsaken för mig är att ha en starkare kropp som orkar bära sig själv, känna mig mer hälsosam och förhoppningsvis tappa fett. Jag är inte ute efter en pinnsmal kropp med magrutor och thigh gap eller något sådant, jag vill bara trivas i mitt eget skinn och känna stolthet över att jag har åstadkommit något med mig själv. :)
Som ni såg på bilderna jag la upp här för ett tag sedan märks det redan skillnad, främst gällande magen och midjepartiet, och min pojkvän säger att det märks en del på ryggen också. Samt att jag har blivit starkare. Så jag fortsätter kämpa på, helt enkelt!
Jag räds fortfarande att möta släkt och så i England då en del av mig fortfarande skäms över att jag blivit såhär "stor" eller "tung" eller vad man nu vill kalla det. Jag försöker ignorera alla dumma tankar som viskar strunt och istället fokusera på det positiva i att jag gör något åt saken, att jag är en bra bit på väg och att förändringar inte sker över en natt. Men jag är inte en tålmodig människa, speciellt inte när det gäller mig själv, så det är svårt. Jag vet innerst inne att det inte spelar någon roll hur jag ser ut eller inte ser ut, men det är på grund av tidigare kommentarer som det ändå känns jobbigt.
Utöver detta har vi blivit med kattungar igen! Tre små grå pälsbollar dök upp, och vi har redan hittat hem till en av dem, kanske två, så det är nice. Lär komma upp bilder på dem när de inte är lika nyfödda... Haha!
Music Makes Sense tar slut nu i veckan, eller ja, vi har sommaruppehåll. Känns trist, det har blivit ont om tillfällen vi faktiskt setts nu senaste månaden, med båda grupperna. Men jag hoppas att vi kommer igång igen till hösten och kör på ordentligt då.
Jag längtar efter att kunna bada i sjöar och hav, så jag tycker solen kan värma upp lite vatten åt mig nu.
Mer än så har jag nog inte att säga för tillfället, får se när det dyker upp nya "progress bilder" här, men det är sådant som märks!
Ha det fint. :)
Friday, 29 May 2015
They took my blood!
Igår var jag och gav blod, första gången, och det gick mycket bra! Johnny var mer nervös än jag och satt på britsen bredvid och klämde på en stressboll i form av en bloddroppe. Det var rätt sött faktiskt. De tog sju rör blod för tester och sedan 4,5 dl blod som hamnade i en påse. Det var rätt häftigt att se en så pass stor mängd av sitt blod utanför kroppen... Hehe!
Jag ansökte om att bli blodgivare i samband med att jag tog blodprover för att se om jag hade PCOS (vet inte om jag bloggat något om det, men testerna visade att jag inte ha det, och jag orkar inte bry mig längre, typ) och ringde upp blodgivarcentralen efter att jag hade fått ett sms om att de sökt mig. Förmodligen hade jag vägrat svara då jag inte svarar om det är okända nummer som ringer, men det visade sig i alla fall att de hade brist på min blodgrupp så de bokade in mig dagen därpå för att ge blod. Jag ingår i 6% av Sveriges befolkning gällande blodgrupp, och är lycklig lottad nog att vara universell donator när det kommer till röda blodkroppar. Rätt häftigt!
Blodplasman kommer det forskas på, främst för att skapa mediciner till människor med blödarsjuka. De röda blodkropparna är de som kan hjälpa till att rädda andra.
Efter processen, som tog max 40 min, fick jag saft och chokladboll samt välja en gåva som blodgivare får som uppmuntran för att de donerar sitt blod. Jag valde en buff i svart med vitt spräckligt mönster och "geblod.nu" på. Brukar använda min buff med Vallas logga på när jag tränar, för att inte bli piskad av dreads i ansiktet, så nu har jag en till helt enkelt! :) Det fanns t-shirtar och strumpor och termosar och kylväskor bl.a... Mycket fina saker helt enkelt!
Jag kände mig lite halvt väck i huvudet resten av dagen och blev andfådd väldigt lätt, jag blev gnällig och fick sjukdomskänslor senare på kvällen, men efter många timmars sömn känner jag mig nu relativt okej. Fortfarande lite svag och så, men det kan även bero på att jag inte har ätit något än.
I och med att nålen var tjockare än andra nålar de använder vid exempelvis provtagning har jag ett ganska synligt stickmärke kvar i armvecket, men det försvinner så småningom.
Jag fick järntabletter som jag ska ta mellan gångerna jag donerar, vilket jag får göra var 16:e vecka. Nästa gång blir i slutet av september.
På det stora hela var det en rätt kul upplevelse. Smärtfri om man bortser från det lilla sticket av nålen, vilket inte var värre än ett vanligt blodprov. Min arm kändes smått bortdomnad mot slutet, men inget värre än så. Ser fram emot nästa gång, och är lite smått stolt över att ha en relativt sällsynt blodgrupp.
Rekommenderar alla att bli blodgivare, eller i alla fall ansöka om det, det är ju inte alla som kan eller får. Men det är värt att testa! :)
Läs mer om det här!
Trevlig helg :)
Jag ansökte om att bli blodgivare i samband med att jag tog blodprover för att se om jag hade PCOS (vet inte om jag bloggat något om det, men testerna visade att jag inte ha det, och jag orkar inte bry mig längre, typ) och ringde upp blodgivarcentralen efter att jag hade fått ett sms om att de sökt mig. Förmodligen hade jag vägrat svara då jag inte svarar om det är okända nummer som ringer, men det visade sig i alla fall att de hade brist på min blodgrupp så de bokade in mig dagen därpå för att ge blod. Jag ingår i 6% av Sveriges befolkning gällande blodgrupp, och är lycklig lottad nog att vara universell donator när det kommer till röda blodkroppar. Rätt häftigt!
Blodplasman kommer det forskas på, främst för att skapa mediciner till människor med blödarsjuka. De röda blodkropparna är de som kan hjälpa till att rädda andra.
Efter processen, som tog max 40 min, fick jag saft och chokladboll samt välja en gåva som blodgivare får som uppmuntran för att de donerar sitt blod. Jag valde en buff i svart med vitt spräckligt mönster och "geblod.nu" på. Brukar använda min buff med Vallas logga på när jag tränar, för att inte bli piskad av dreads i ansiktet, så nu har jag en till helt enkelt! :) Det fanns t-shirtar och strumpor och termosar och kylväskor bl.a... Mycket fina saker helt enkelt!
Jag kände mig lite halvt väck i huvudet resten av dagen och blev andfådd väldigt lätt, jag blev gnällig och fick sjukdomskänslor senare på kvällen, men efter många timmars sömn känner jag mig nu relativt okej. Fortfarande lite svag och så, men det kan även bero på att jag inte har ätit något än.
I och med att nålen var tjockare än andra nålar de använder vid exempelvis provtagning har jag ett ganska synligt stickmärke kvar i armvecket, men det försvinner så småningom.
Jag fick järntabletter som jag ska ta mellan gångerna jag donerar, vilket jag får göra var 16:e vecka. Nästa gång blir i slutet av september.
På det stora hela var det en rätt kul upplevelse. Smärtfri om man bortser från det lilla sticket av nålen, vilket inte var värre än ett vanligt blodprov. Min arm kändes smått bortdomnad mot slutet, men inget värre än så. Ser fram emot nästa gång, och är lite smått stolt över att ha en relativt sällsynt blodgrupp.
Rekommenderar alla att bli blodgivare, eller i alla fall ansöka om det, det är ju inte alla som kan eller får. Men det är värt att testa! :)
Läs mer om det här!
Trevlig helg :)
Tuesday, 26 May 2015
Ugh, drama.
Det är som att jag färdats fem år bakåt i tiden, det är bara andra människor och andra lägenheter. Men beteendena och allt självförvållat drama är precis som då. Löjligt. Barnsligt. Idioti på hög nivå. Patetiskt. Tragiskt. I could go on, but you get the picture.
Det är helt enkelt livet jag flyttade ifrån och lämnade bakom mig, men på något vänster sugs man in i skiten ändå. Det är som att allt vad white trash är letar upp de som försöker hålla sig undan och invaderar ens liv ändå. Vidrigt.
Jag är i alla fall färdig med allt sånt, har ingen empati att ge och framstår säkert som världens bitch, so be it. Jag bryr mig faktiskt inte, folk får avsky mig så mycket de vill, jag tänker ha något med deras skit att göra. End of story.
Ska vi se till resterande saker som inte stod helt rätt till förra gången jag skrev har det väl i princip blivit bra igen, men det är så tvära kast och extrema vändningar att jag inte vågar lita på att det som är bra ska hålla i sig. Hoppas på att bli positivt överraskad dock. Oavsett vad tänker jag inte göra något annorlunda, utan håller i för glatta livet och hoppas stormarna avtar så småningom.
Det har helt enkelt varit en intressant helg.
Idag (igår tekniskt sett) firade mina fina föräldrar 25 år som gifta. Silverbröllop! Inte illa pinkat för ett par trähästar alltså. De fick en posterversion av en av bilderna jag tog på dem för ett tag sedan, samt en fotobok med mängder av andra foton från samma shoot. Det uppskattades. Blev precis som jag ville. Mycket nöjd!
Del ett av min bikini dök upp i brevlådan idag, den är en aning för liten, omkretsmässigt, så jag och mor ska sy om den lite. Hoppas på det bästa! Nu är det bara att invänta del två och hoppas att storleksguiden inte ljög...
Imorgon (idag...) ska det tränas! Var över en vecka sedan senast... ajabaja!
Myes. Var nog inte mycket mer än så...
Bai ^_^
Det är helt enkelt livet jag flyttade ifrån och lämnade bakom mig, men på något vänster sugs man in i skiten ändå. Det är som att allt vad white trash är letar upp de som försöker hålla sig undan och invaderar ens liv ändå. Vidrigt.
Jag är i alla fall färdig med allt sånt, har ingen empati att ge och framstår säkert som världens bitch, so be it. Jag bryr mig faktiskt inte, folk får avsky mig så mycket de vill, jag tänker ha något med deras skit att göra. End of story.
Ska vi se till resterande saker som inte stod helt rätt till förra gången jag skrev har det väl i princip blivit bra igen, men det är så tvära kast och extrema vändningar att jag inte vågar lita på att det som är bra ska hålla i sig. Hoppas på att bli positivt överraskad dock. Oavsett vad tänker jag inte göra något annorlunda, utan håller i för glatta livet och hoppas stormarna avtar så småningom.
Det har helt enkelt varit en intressant helg.
Idag (igår tekniskt sett) firade mina fina föräldrar 25 år som gifta. Silverbröllop! Inte illa pinkat för ett par trähästar alltså. De fick en posterversion av en av bilderna jag tog på dem för ett tag sedan, samt en fotobok med mängder av andra foton från samma shoot. Det uppskattades. Blev precis som jag ville. Mycket nöjd!
Del ett av min bikini dök upp i brevlådan idag, den är en aning för liten, omkretsmässigt, så jag och mor ska sy om den lite. Hoppas på det bästa! Nu är det bara att invänta del två och hoppas att storleksguiden inte ljög...
Imorgon (idag...) ska det tränas! Var över en vecka sedan senast... ajabaja!
Myes. Var nog inte mycket mer än så...
Bai ^_^
Subscribe to:
Posts (Atom)