en dag av minnen & känslor

oj...

egentligen borde jag vara helt slut nu... men, det kommer väl ikapp mig snart antar jag.

somnade strax efter midnatt, vaknade 3 timmar senare... yay. tillbaks i det där alltså? hm.
fick en panikångestattack i badet igår... det var tur att jag satt ganska rakt, blir paralyserad och... ja.
fått 2 stycken idag...

men idag har varit om Alexandra <3
minnesstunden i klassrummet var mest hemsk. lärare säger så dumma saker ibland. okänsliga idioter kan dom vara alltså. usch. stelt, och så mkt tårar...

det där skötte vi bättre sen med blommor och minnen, leenden..skratt.

vem vill kommas ihåg med miljontals tårar?

hon var så underbart unik. så ... skön <3 kommer saknas. mkt.

vet inte hur många kramar det har blivit idag...

hatade att se så många så förstörda.

personligen mår jag ok. det kommer göra ont, såklart...
ahhh.. man får ju dåligt samvete av allt som har med glädje att göra när det är såhär :S

solen lyste så fint idag. det var för hennes skull.

livet kommer sakta men säkert komma igång igen, men hon kommer aldrig glömmas. nu lever vi vidare för henne, med henne... och hon kommer för alltid vara en del av EsSp08 <3
inget kan ändra på det.

vi var hos amanda hela eftermiddagen egentligen. det var skönt. trycka ihop sig i lägenheten och fika, spela...prata. VARA.

tack för att du öppnade ditt hem sådär <3 underbara människa. <3

våran klass är den finaste jag gått i, människorna är så underbara och jag älskar dom. vi har lovat varandra att aldrig någonsin lida i tystnad. hur jobbigt det än är MÅSTE vi prata. för det här får aldrig hända igen...

"Det verkar så enkelt vännen, ändå är det så oundvikligt svårt. Ja, det verkar så enkelt vännen. Men ingenting i den här världen var väl någonsin lätt att förstå...?"

R.I.P vår lilla ängel <3