'Cause I'd rather feel pain than nothing at all...

Yeah, I know. That's a lie. Atleast for now...

När man först känner smärtan vill man bara bort från den. En del vet inte hur de ska göra, andra vet precis. Och det är just dessa "andra" som jag tillhör. Så fort det gör ont i mig är min första tanke "bedöva" ... Jag hade ett flertal knep, om man säger så... för att slippa den där... "invändiga tortyren" för att citera min story... det är inte lätt någonstans att stå emot det där. Det har blivit som en instinkt, liksom. Precis som när hundar går runt i en cirkel innan de lägger sig ner. Ursprungshunden gjorde det eftersom den levde utomhus och på så sätt trampade ner gräset där den skulle sova.

I'm a dog? ... Nah, but old habits die hard. som man säger...

Hur som helst ska jag inte tjata på om min patetiska självdestruktivitet (see, there I go again. Förminskar min smärta och förnedrar mig själv och mina känslor. It's like I'm on a bitchy ass autopilot. <- stavas det ens så på engelska? orkar inte bry mig idag.)

min dag har rent ut sagt varit skit. I'll tell you why...

gick och la mig tidigt igår för jag var helt slut efter spelningen (som jag skriver om sen, måste bara få ur mig det här) somnade innan 23, och fick sova till 7. Jag brukar annars sova 4-5 timmar/natt, så det var skönt.
Dock vaknar jag till en rad idiotiskt dumma frågor (sett från mitt perspektiv, född 42 år senare) från mamma om datorn och blablabla, så jag blev världens PMS bitch och var otrevlig mot henne... :/

Skolan var okey till en början, vi såg Johannas film om Brasilien resan hon gjorde. Den var väldigt rörande. Så sjukt stolt över henne alltså.

Sen gick vi och hämtade min gitarr som låg i bagageluckan på bilen, och spånade fram lite delar vi ska ha i låtar och så. Vi funkar väldigt bra tillsammans musikaliskt. I like.

Sen var det lunch, förmodligen sista gången vi äter på sjukhuset... Det var sjukt god fisk. Antagligen den godaste jag ätit där någonsin... Kommer sakna det, faktiskt :S

...Mamma berättade då att hon inte skulle ha engelskan på Östra mer, utan att Beverly ska ta över det. Jag blev seriöst ledsen. Har bara hört dåliga saker om henne och mamma försökte säga att hon bara lär ut på ett annat sätt men jag vet att hon gråtit över det där massor så... I dunno. Jag ska ge henne en chans, jag kanske för en gångs skull lär mig något på engelskan på Östra, if not... Hej tenta av engelska B ... 8-) men aja. Satt sen med mamma uppe i klassrummet där 2orna har engelska... och... gjorde ingenting. Väntade på att klockan skulle bli 2, skulle ha möte med Habbe då. Tiden gick.. och sen kom nästa besvikelse, jag orkar inte ens skriva om det här, men hela det här året (förutom klassen och musiken) känns bortkastat. Imorn går jag ut 1an, men det kommer inte kännas så. Inte alls.
Jag är SÅ TRÖTT PÅ FOLK SOM INTE KAN VARA TYDLIGA FRÅN BÖRJAN! :@

gick sen upp igen, efter typ 10 bara... och berättade för mamma. Hon blev... upprörd. Arg. Besviken. visade det mer än mig dock, som vanligt... hur som helst... fick sen skjuts ner till Järnet, totalt opepp på att ha sambatågsövning... Olov var där, förklarade lite snabbt vad som hade hänt och så.. men, vad ska han göra åt saken liksom? what the hell can anyone do?

Uhm... samban... känns som att det är mycket press på mig där. Orkar seriöst inte, men kan inte hoppa av nu. Jag sviker inte.

Sen fick jag äntligen åka hem. Så sjukt besviken på allt. Lärare ska sluta, det känns hemskt. Lärare blir utbytta, och det suger också. Betyg skiter sig pga människor som inte kan ge en klarhet från början. Jag vet inte vad som kommer hända med våran skola...
Som mamma sa idag: "The school shouldn't be as good as the teachers, but as the students. And they're great." ... it's never gonna happen ...

Är helt opepp inför imorn. Får äntligen gå ut 1an, och det känns nästan som att bara för att det är JAG så ska det skita sig. Vet, det är patetiskt att tänka så. Men... I just wish that for ONCE, things would go as I planned...

Dessutom hängde en annan mörk skugga över mig halva dagen typ. Tänker inte dra upp det här. Kiwi vet vad jag menar, och jag vet... Ingen vet vad som händer i framtiden. Men bara tanken på .. det gör så ont.
And the plan are once again changed.

Det jag vet säkert i sommar är Arvika med finaste Amanda, och Öland v.30 med My och Stefani. LÄNGTAR. <333333333

England i september, but other than that... inget.

Klockan är nästan 21:30... Jag har massor att göra innan imorn, så jag får ta mig samman... hitta det där lilla av mig som kan orka sig igenom all skit och bara.. ta itu med det.
Imorn... shit. Jag vill inte lämna klassen i typ 2,5 månad :S känns hemskt. älskar er allihop (L) !

Sen blir det fest med packfolk på kvällen, ser fram emot det. Ska se till att ha släppt skiten tills dess. Nu när jag skrev det där dök en rad upp i mitt huvud... "hur många knep det än krävs" ... Jag vill bli fri från de där tankarna, men... Det är ett medvetet konstant val jag måste göra, precis som fd knarkare måste välja varje dag att hålla sig rena.

ni kanske tycker jag är extrem idag. som gör jämförelser med knarkare osv, men vadå? det är ett beroende lika mycket som knark.
It's my drug.
"I don't like the drugs, but the drugs like me" ...typ.

Känner mig nästintill apatisk. Vill bara sova. Slippa verkligheten. Försvinna in i drömmarnas värld istället, för... hur hemsk drömmen än är, så finns det inpräntat någonstans i mig att det inte är verklighet iaf.
Allt det hemska som vaken, det är. For real. Det är väl det hemska, egentligen.

Skulle skriva om "showen" igår. Känner dock inte att jag orkar... så det får bli kort... typ såhär:
VI ÄGDE, och det var sjukt kul.

punkt.