spread my wings and fly

En dag vet jag att jag lämnar svensk mark för gott.
Iaf när det gäller att bo.
Jag är trött på att ständigt påminnas om hur jag är den intvingade pusselbiten... den där som inte passar egentligen, men som man trycker dit bara för att bli klar fort så man kan börja med nåt nytt...
Jag känner mig seriöst som ett slarvigt pusslat pussel.

Har själv börjat få ordning på en del bitar, de ligger på plats och det är saker jag vill stå för hos mig själv. Saker som gör mig den jag är på sättet jag vill.

En del bitar ligger lite osäkert som förslag i de tomma platserna... och testas, passar de så fine.. om inte, fortsätter jag pussla.

Jag är i mig själv ett pussel, men även en del av ett större pussel.

Hos vissa pussel passar jag in bra.
Hos andra inte alls.
...Och det finns pussel jag inte provat att läggas i...

Men ett pussel jag längtar efter och känner mig hemma i är England.

Längtar därför nåt otroligt efter september...

Och då hamnar en efterlängtad pusselbit hos mig på plats... nämligen min tatuering.

<3 pussel och kram ^_^ för mer hade jag inte att säga..! eller jo, ny dikt på andra bloggen!