monday is a sun-day ^^

monday - sun-day - mundane sunny days

...hehe :S

jahapp, sitter i soffan ännu en gång och ska komma på nåt vettigt att skriva om då... hm.
mamma ligger i den andra soffan o sover o pappa sitter i fåtöljen. va sjutton gör vi alla hemma ?? hm. pappa är sjuk så han är hemma jämt.... mamma var visst ledig idag o jag är ledig för de skulle bara gräva idag med bengt, men jag skulle egentligen till studion, men var febrig igår och orkade inte när jag vaknade idag så jag sov ut och ska plugga...

somnade sent igår. var så många tankar som flög runt...

samhäll och svenska. mååååste bli klart. gah.

imorn...blir det häng med kevin och ronny, vart har vi inte bestämt än men det blir massa film o sådär iaf :D öhhm... just det. har samba-övning imorn med :S det är så äckligt tråkigt. och det var inte direkt lätt heller. alltså, vi är två stycken med virvlar... ska föreslå att en av oss kör 16delar och den andra kör den där himla.. "biff, biff, biff meeeed lök!" grejen... istället för att man ska slå biff-skiten OCH 16delar emellan. dö!

orka.... T___T
jag har för mkt att göra :S dessutom måste jag kolla in hemsidan som har med mitt eventuella jobb i lund att göra ... great.

har tänkt på en sak... liksom, att lita på folk...
när går man från att vara osäker till att lita på? för, okey, ibland gör personen i fråga något för en som gör att man inser att det går att lita på honom/henne... men sen finns det de som bara...är... och tillslut finns förtroendet där.. jag har svårt för att lita på folk pga saker som hänt innan i mitt liv då jag blivit sviken egentligen. jag kan kasta ur mig min livshistoria, och få det att verka som att man står mig nära... men det är oerhört få som gör det. står man mig nära så märker man det. alla murar tas bort, jag ÄR som jag är och försöker inte dölja något... vet inte riktigt vad jag vill få fram här, men...
jag är en sån som testar gränser hos människor, det är mitt sätt att veta var de står. en del känner jag trygghet och förståelse hos på en gång. medan andra kräver mer tid för att litas på...
det kan vara så att jag ger en antydan till att jag mår dåligt t.ex och sen sakta men säkert ser hur mycket den personen kan ta av min skit. Victor var en sån t.ex... vi hade så sjukt många konversationer och jag är säker på att jag skulle varit så sjukt djupt ner i skiten fortfarande om han inte funnits där...om jag ens hade varit här alls vill säga.
En del kräver jag bekräftelse av... måste veta att jag duger. att jag är bra. eller vad som helst... det känns riktigt patetiskt men det sitter djupt inom mig att jag aldrig är tillräckligt bra... så jag försöker och försöker och får jag inte den respons jag letat efter får jag nästan panik. mår dåligt över det och trackar tills jag får frasen "du är ok" ... i vilken form som helst. allt som hänt tidigare i mitt liv har lett till att mitt självförtroende nästintill förintats... vissa dagar ser jag klart och tydligt att jag visst duger, varför skulle jag inte duga? och kan sen rabbla upp allt "bra" med mig. men redan nu när jag ens skriver att det finns bra saker om mig känner jag mig sjukt egoistisk och blir rädd att nån ska tro att jag tycker att jag är bättre än nån. det är lögn.
men jag VET att jag har mycket bra att ge... grejen är att om man vill ta del av den Bexyn så tar det tid, och jag är medveten om hur jobbig jag är emellanåt... men allt är tester. så jag ser vart du står. så jag vet vart jag har dig och hur pass mycket av MIG du tål. varför jag gör det här att för att jag så otroligt länge levde i en ständig låtsasvärld. jag var aldrig mig till 100% och jag är trött på att aldrig få känna mig bekväm. det är därför jag vill ha allt klart och tydligt. det är därför jag vill kunna vara MIG med de jag tycker om. det är slut med skiten från förr, och det här är mitt sätt att undvika det som var då, nu. vet inte om nån fattar allt det här, eller ens en del av det... men nu är det sagt och det finns kanske någon därute som förstår sig på mig bättre nu. jag skrev det här för att slippa ge korta desperata förklaringar hit och dit.

...jag finns där, någonstans bakom allt det jobbiga och krångliga så finns JAG.
Bexy som inte dömer, som hellre älskar än hatar. som försöker förstå. som alltid kommer finnas där för att lyssna, som accepterar och tar del av istället för att avvisa och ignorera.. som kan flumma runt och vara allmänt störd... men även ha djupa diskussioner och tycka om stunder av allvar. som offrar sig själv innan hon sviker. JAG FINNS HÄR.
...men det är upp till dig om det är värt det...