För det första, förlåt.
Inte för mina känslor, men för sättet de uttrycks på.
Jag behöver samtalsterapi varje vecka.
Jag fungerar inte på endast medicin.
Jag behöver hitta tillbaka till mig själv, min vilja att fortsätta kämpa för att må bra, utan tillsatser, utan lögner.
Jag vill ha det jag drömmer om, och jag vill ha dig vid min sida. Jag vet att det inte verkar så och det är för att när jag släpper tyglarna och försöker släppa någon nära inpå, verkligen delar mina känslor... så blir det fel ibland.
Jag har sagt gång på gång att min osäkerhet och ångest angående saker inte har med min tillit till dig att göra. Det är djupa sår från förr som rivs upp pga situationen i sig.
Jag älskar dig mer än något.
Och jag ber dig, stanna hos mig.
Jag ska ta tag i allt kaos inuti.
Men det finns inte en chans att jag klarar det utan att jag har dig vid min sida.
Christopher, förlåt.
Hej igen!
ReplyDeleteOj de lät inte bra hoppas allt löser sig för dig.
Om du vill ha någon att prata med så är jag en bra lyssnare.
Mvh
Tazz
Allt är bra nu, eller ja, det värsta är över iaf.
DeleteHar en del att ta itu med, men den tiden kommer också.
Tack för omtanken.
/Bex