Sleeper, creeper, weeper

Antingen är det höstmörkret, hormoner, medicinbrist eller en kombination av allt som spökar...

Jag sover gärna, och länge, och ofta. (vilket idag ledde till att jag inte gick på gym)
Jag är lättirriterad, som sjutton.
Jag är allmänt låg och ledsen.

Visst, det har hänt en del oväntade saker, som förmodligen påverkar mig mer än jag vill erkänna för mig själv.
Hjälplösheten man känner när folk i ens närhet mår dåligt och man inte kan göra något åt det alls brukar tära på mig...

Sen är vardagen allmänt jobbig utan Christopher, men det har den ju varit förr...

Kanske är det oro inför flytt, ny skola osv?
Oro över att vi inte har någonstans att bo än?

... Precis nu upptäckte jag även en hemsk ilning i en tand. Tandläkare. Dyrt. Nej tack!

Jag ska till AF imorgon... Måste ta reda på vad jag ska göra nu, tills skolan börjar.
Knutpunkten ?
Vad i hela friden ska jag göra där liksom?
Jag ska börja i skolan, så jag kan inte leta praktikplats... Visst, jag skulle kunna använda tiden till att söka efter lägenheter... Men grejen är att jag tror inte att någon hyr ut till någon utan inkomst ^^
Och min inkomst börjar i samband med skolan, och då behöver jag redan bo i Linköping...

Dessutom får jag inga pengar från FK förrän om 2 veckor typ...
Great.

Så jag kan inte ansöka om pengar från Soc förrän de har kommit in heller...

Nu känner jag bara hur allt förstoras upp och blir ohanterbart, sådär så man vill gömma sig under täcket och inte alls vara 20 år, vuxen och vilse. Usch.

Får helt enkelt sätta igång någonstans.
"Helt enkelt" det uttrycket borde dö.
Inget är enkelt.

Tror jag ska plocka upp gitarren och lugna nerverna.
Först ska jag dock anmäla mig på något bostadsbolagstjafs så jag kan samla poäng...

ngjlrfgjnbeltigfdhi :(