"Sympathy bear feels your pain"
Lite så känns det...
Jag snöar in mig i allas problem och smärta...
Don't ask me why, för jag vet inte.
Det är inte som förr när jag kunde gå in på random chattsidor, självklart hitta det största "emot" där och försöka reda ut dennes liv via internet...
Det är inte heller sms till alla som har en dålig dag med orden "jag finns här <3 hur är det?"
Jag VILL hjälpa, men jag vet samtidigt att jag inte kan göra mer än att vara här om någon behöver mig.
Vilket jag säger, även om de redan vet det.
Det är bara så mycket helt plötsligt...
Och jag har så lätt för att känna med människor i deras svårigheter.
Visst, skitfin egenskap, men den går mig på nerverna ibland.
Det är som att jag inte vill fungera utan en dos skit i livet på något sätt...
När jag mår bra och är uppåt och lycklig så tar jag på mig andras skit automatiskt...
Vet inte om jag är kapabel till att låta mig själv må bra.
Bleh, jag vet knappt vad jag skriver längre...
Äe, tror jag skippar det här med funderingar för idag.
Plockar upp en gitarr och återgår till Alias när fingrarna blöder.
Ta hand om er ffs.
:(
No comments:
Post a Comment