on my own

jag vet inte riktigt vad jag ska säga om nåt.
inte just nu.
jag vet inte om det är fel.
eller om ...
jag vet bara inte.

"never regret something that once made you smile"
hm.

I have the bruises to remind me it was real.

visst kan man bortförklara saker...
skylla på saker...
men den här gången kan det omöjligt "slip your mind"

och jag har inte glömt.
vad du sa till mig i köket.

jag glömmer inte vad du sa till mig i köket för flera år sen heller.

2 helt olika saker.
2 olika "du"

ändå...skräms jag av båda.
svek.
?

tro mig, jag förstår knappt heller vad jag skriver.

bästa vän.
och du vet.
och jag vet.

men jag vet inte.
och jag orkar inte tänka mer.

vi behöver nog båda hitta oss själva.
men jag hittade dig för länge sen.
and don't bother hiding.
tid är inget hinder för mig.

och vi kan inte ljuga.
det finns mer.
mer än vi erkänner.
det märker vi ju.

och jag längtar efter dagen som vi pratat om.
planen vi har.
planeRNA borde jag säga.

men speciellt en.
och det ska gå.

jag ska inte tänka nu.
för jag vet redan att det gör mig lycklig.

no regrets.
<3