Vissa lär tycka att jag är löjlig som fastnar i det.
Andra vet precis vad jag menar.
Känslan som sitter i en hel dag när man drömt något som känts så verkligt att man till och med vaknar upp och tror man ska spy pga ångesten i drömmen.
Har haft en klump i magen hela dagen pga det.
Hemska tankar som snurrat omkring i huvudet.
Dagen har varit allmänt kass och fylld av huvudvärk, vilket inte gjort mig på bättre humör.
Och även om jag VET att drömmen är ren skär lögn kan jag inte släppa det.
Kanske är det pga påfrestningen att inte kunna ses så ofta som man vill...
Eller pga den höjda medicindosen...
Eller för att en dröm som kändes så äckligt verklig och slutade med att jag vaknade med ett ryck och började tjuta faktiskt blev verklighet en vecka senare...
Det är bara sjukt, och jag orkar inte känna såhär.
Jag orkar inte känna oron och paniken och ångesten.
Jag orkar inte förlora mig själv så pass djupt i de känslorna att jag inte ens förmår mig ta hans om mig själv, mitt hem.
Sen jag flyttade till internatet har jag LAGAT mat 5 ggr.
Förutom varma mackor och pommes.
Ändå har det inte varit vettig mat.
Pannkakor en gång. Stekta makaroner en gång... Nudlar första dagen.
Det nyttigaste jag ätit här har väl varit ett par kokta ägg och en halv burk tonfisk.
Det är inte som att jag inte har mat i frysen eller så... Jag har alla ingredienser jag kan tänkas behöva för att laga god mat som jag tycker om. Men jag gör det inte.
Jag kan inte ta hand om mig själv på det sättet.
Jag vet inte om det är en omedveten destruktiv sak eller om det är lathet eller att jag bara glömmer det...
När jag bodde i Vvik lagade jag mat varenda dag, för jag visste att det fanns en annan mun att mätta. För att jag blev mamma och tog hand om.
Så fort jag var själv där sket jag i att laga mat.
Jag måste fixa med CSN men min bankdosa har lagt av så jag kommer inte in på Nordea för att fixa min e-legitimation, och kan då inte göra det som behövs för att det ska funka. Räkningarna till skolan ska vara betalda den sista.
Idag har Dexter varit mitt sällskap, det är så skönt att förlora sig själv i något annat än sitt eget.
Vet att det inte är bra, men jag klarar inte av att ta itu med allt, inte idag. Och skjuter jag upp det blir det värre, men då får det bli det.
Jag känner mig som en 8åring som leker vuxen, för jag inser bara mer och mer hur mycket det är jag inte kan.
En intresseanmälan är skickad på en lägenhet ett par minuter från Ekholmen... En etta med kokvrå. Som är mindre än rummet jag har nu.
Jag hoppas inte att jag får den, egentligen. Jag klarar inte av att bo sådär, men hellre det än hemlös när den 14e mars är här.
Jag kämpar mot onda tankar idag.
Onda tankar och den negativa delen av ensamheten.
No comments:
Post a Comment