Fråga mig inte varför, eller hur...
Men här sitter jag ungefär en halvtimme senare med världens klump i magen.
Dumma dumma tankar och panikkänsla krypandes i skinnet.
Det är som att ...
Mitt hjärta är det mest naiva i världen, medan min hjärna endast producerar tankegångar om det absolut värsta som kan hända i mer eller mindre alla situationer.
Och vad jag går efter skiftar, dagligen...
Oftare än så ibland.
Nyss var det framtidsdrömmar, förhoppningar och lycka.
Nu?
Nu är jag ångestfylld och tänker på helt fel saker.
Och jag har tagit min medicin, så den här gången är det inte mitt fel...
Jag borde nog boka en ny tid med min psykolog, det var... väldigt länge sen jag var där.
Skit.
No comments:
Post a Comment