Frågetecken

Ikväll har det blivit lite kaos i huvudet...
Har funderat (lite för mycket säkerligen) på en del saker.
Och sånt som har varit utropstecken rullar ihop sig till frågetecken och lämnar mig i ett virrvarr av kolon-O.

Drömmar påverkar mig mer än jag vill, och på senaste tiden har många av dem varit verkliga och ställt till det i tankeverksamheten dagen efter...
No me gusta.

Det var en bra dag i skolan, orkar inte skriva något om den egentligen, men det var bra.

"Det kallas tvivel, det där som stör"

Det är ju en sak om man har anledning att tvivla, men jag har inte det.
Önskar att jag kom på ett sätt att bara blockera allt sånt...

Det bottnar säkert i min offer-period.
Allt var så dåligt och jag visste inte vem jag var om problemen inte fanns hos mig.
De var min identitet.
Självskadebeteende och nedstämdhet var den jag var när allt som var på låtsas tynade bort.
Det var hemskt att inte veta vem man var utan allt det där, och eftersom det kändes så skrämmande så höll man fast vid det. Problemen alltså.
Och verkade det som att allt var bra, ja då letade man efter nya fel för det kunde ju inte vara bra.
Inte mitt liv.

Så. Otroligt. Dumt.

Jag valde att må dåligt för jag visste inte hur man mådde bra, på riktigt.

Och jag tror att det fortfarande finns kvar inom mig även om jag kan acceptera att också jag förtjänar att må bra, känna mig nöjd med tillvaron och vara lyckligt kär osv...

Men en liten del av mig letar fortfarande efter fel.
Kanske för att den delen av mig är en omtänksam pessimist?
Som är helt säker på att det kommer skita sig, men ser till att resten av mig inser det innan det händer så det inte blir en lika stor chock...

I dunno.

Tycker inte om det i alla fall.

Jag har världens bästa vänner, en pojkvän som är out of this world i mina ögon och som jag älskar så otroligt mycket...
Och den bästa familjen man kan tänka sig.

Så varför denna oro?
Varför detta ständiga grubblande?
...

BLÄ.