That long black cloud is coming down...

Jag har ingen ork att göra något.
Allt känns fruktansvärt jobbigt, och jag vill inte mer.
Jag känner mig bortkopplad från allting.

Allt min kropp kräver är sömn.
Jag orkar inte laga mat, har ingen lust till det och känner ingen hunger.

Tror att jag blir hemma imorgon också.

Tog bort min tvätttid.
Har legat och läst en bok till och från hela eftermiddagen/kvällen... Kommit lite längre än halvvägs.
Men jag kommer inte bli klar med uppgiften även om jag hinner läsa ut boken ikväll.
För jag kan inte relatera till något i den, har ingen lust att dela med mig av privata saker ändå och vill inte lämna in något halvfärdigt.

Min kropp gör ont och jag mår illa och är trött.

Känner mig liten och svag.
Och det känns som att jag är påväg neråt i måendet igen.
Vilket jag verkligen inte orkar med.

Jag har ingen ork till att ta mig igenom en ganska simpel och ickekrävande vardag, det känns inte bra.

Det känns som att jag behöver vara ledig igen.
En dag i skolan, och nu är jag slutkörd?
Det stämmer inte.

Jag förstår inte.
Men jag har inte ork att gå till botten med det heller.

Fin ond cirkel där.
Eller spiral.
Som går neråt.

Jag känner mig lite som GLaDOS i Portal 2... När hon blir tvingad att bli powerad av ett potatisbatteri...
Allt som kräver något av mig gör att jag stänger ner.
Och jag vet inte varför det är så.

... Får jag aldrig vara det där gråa tråkiga som ingår i normen?
Verkar vara lättare så.