If you tip me my tank is on empty

Min hjärna känns som mos.
Lyssnar på Cradle of Filth m.fl och låter deras musik stå för känslostormen som varit HELA dagen.

Har brottats som en idiot mot självskadetankar ...
Ljuva röster som lockar mig att göra det "en sista gång"
But I've heard it all before.
Och jag vill inte hamna där igen.

Väntar på mina handdukar som är i torktumlaren... Tror jag ska göra potatismos, för jag har inte ätit riktig mat sen lunchtid igår...

Det har varit en väldigt krävande dag.
Psykiskt och känslomässigt.

Det finns mycket som känns osäkert just nu.

Ska skriva prov imorgon.
Och efter det har jag lov.

Jag har inget att skriva om egentligen.
Har varit en skitdag och jag önskar att den aldrig hade börjat.

Om jag ska tänka att Amanda sitter här bredvid skulle hon säga "vänd på det! hitta något positivt i allt som varit idag."

Hmm...

Okej.
Jag tillät mig känna precis som jag kände, utan att be om ursäkt för det, och utan att få dåligt samvete över det.
Det är ett enormt steg för min del egentligen.

För jag har alltid varit den som tillslut bett om ursäkt för att jag känt något som inte kunde passera övriga parter förbi utan problem förut. (Bah, jobbigt mening.)

Och så har jag tvättat.
Och det ... är väl bra I guess.

Aja, nog babblat.
Och för er som kanske hunnit läsa bloggen tidigare idag och undrar vad som hände med föregående inlägg bestämde jag mig för att ta bort det då det har ventilerats tillräckligt idag och jag verkligen inte orkar mer diskussioner osv.

Aja.
Mos till en människa gjord av mos.
Fint.

Hej.