Like a tree in the wind

Jag har bestämt mig för att inte låta livets fuck ups förstöra mer för mig nu.
Det som blir får vara när det är, och det finns en lösning på allt.

Jag vill se framåt, vakna upp varje morgon med ny energi och en hunger av att få ut så mycket som möjligt av dagen som ligger framför.
Jag har så otroligt mycket att glädjas över i mitt liv.

Men allt det hamnar lätt i skuggan när en del dagar inte är som man vill att de ska vara.

Jag har framtidsplaner och känner djupt inom mig att allt kommer bli till det bästa så länge jag fortsätter kämpa, fortsätter ta mig igenom dagarna. En dag kommer planen/drömmen vara verklighet.
Och den dagen ska jag känna stolthet utan att skämmas för det, alls!

Jag är lyckligt lottad som har såna otroliga vänner som kämpar och tar sig upp gång på gång, hur mycket skit som än kastas på dem. Krigare.
Jag är så stolt över att få vara en del av deras liv.
Människor som bestämmer sig för att livet är deras att leva, som följer sina drömmar och som inte ger upp när motstånd dyker upp.

Jag vill inte se tillbaks på min ungdomstid och önska att jag hade gjort saker annorlunda.
Varför ska man skjuta upp livet?
Det är dags att leva här och nu, oavsett om man är tonåring, vuxen, pensionär... eller barn!
Jag står mittemellan att vara tonåring och vuxen, och det skrämmer mig en aning. Men jag känner mig trygg i allt runtomkring mig.
Min underbara familj som alltid har ställt upp och som jag vet att jag kan räkna med oavsett vad som händer.
Mina vänner, hur långt bort de än är, så har de alltid en speciell plats i mitt hjärta och det går inte en enda dag utan att jag tänker på dem.
Min fantastiska pojkvän som får mig att vandra på rosa moln varenda dag, som får mig att verkligen känna att jag är älskad. Precis som jag är.

Alla lärarna och barnen på skolan, som får mig att känna att jag behövs. Att jag duger till något.
Går inte att förklara glädjen man känner inombords när en liten elev i förskolan utbrister "äntligen!" när man dyker upp efter att ha varit borta ett par dagar för att han har saknat en.

Livet är underbart, och det underbara kommer alltid väga tyngre än regnmolnen som dyker upp.
Det gäller bara att vända ansiktet till motvinden, låta håret blåsa bort från ansiktet så man ser allt, och le.

Jag kan inte säga mer än tack, till varenda människa som förgyller mitt liv.
Oändligt med kärlek till er.

Och en sak till...
Nu lever vi!