Jag har inte umgåtts med någon sen innan Malmö, har inte träffat folk utanför skolan förutom när jag och pappa var på Alexandras bröllop då. Men det gills knappt.
Och Balzary räknas inte, för jag mår aldrig såhär i hans närhet.
Ikväll är det Bazzes 20årsfest. Och jag sitter just nu i tshirt och leggings och får damp på min kropp.
Visst, jag har slarvat en del med dieten på senaste tiden, men det har inte gjort något enligt vågen.
Däremot har inte vågen visat den nedgång jag hade hoppats på heller.
Känns så meningslöst.
Av alla mina jeans har jag 1 par som passar så jag inte är obekväm i dom.
Mamma lagar ett par just nu som sitter lite för tight men som jag tänker tvinga mig själv att stå ut med.
Mina favoritjeans är allihop för små, går inte att få igen i midjan.
Det här är då jeans jag har varit tvungen att ha skärp till innan...
Har kanske 2 par andra som jag kan ha, men som jag inte tycker ser bra ut på mig för de har avsmalnande ben och jag ser ut som en kyckling i dem.
Och sen har vi ett par enorma jeans som är pappas gamla som jag har när jag är på extremt baggy-humör.
Jag har alltid haft komplex för min mage, och oroat mig över att den stuckit ut massor i kläder.
Nu är det snarare så att mitt feta arsle inte tillåter mig ha mina jeans jag alltid kunnat slänga på mig när allt annat varit skit.
Det plus det faktum att mina bhar sitter åt så pass mycket att jag får fettvalkar på ryggen.
It's disgusting, jag avskyr det.
Går bara klädd i löst sittande kläder, och jag blir ledsen av det.
Jag tyckte om att klä upp mig liksom.
Inte bara gå omkring i samma gamla jeans och tshirtar...
Sitter i min säng och stirrar på en banan, försöker fundera ut om jag ska äta den eller inte.
För något annat kan jag inte tänka mig att äta.
Jag vill inte äta alls, och jag vet VET VET VET att det inte hjälper alls.
Jag äcklas bara väldigt mycket av mig själv just nu och då dyker såna tankar upp.
Och min buss går om mindre än 2 timmar...
Crap.
Sertralin, y u no work? :C
well, then you must be really fat?
ReplyDelete