Mörkt, melankoliskt och helt underbart

Skulle någon få för sig att be mig beskriva Blur's album 13 skulle jag använda just de orden.
Musiken tar med en till en helt annan plats, ett mörkt ställe där lugn regerar.
Trummor med ett tungt flow blandat med flummiga toner, tunga gitarrriff och den där speciella rösten som man bara njuter av.
Det ger känslan av 90tal, och är del av den bra musiken som kom ut då.

Nämner man Blur tänker de flesta på Song 2, och all heder till den. Men jag tycker det här albumet rymmer så mycket mer än explosivitet och galenskap. Det är känsla här.
Det är udda och intressant.

Kanske är det musik som måste få planteras och växa till något att uppskatta...
Jag lyssnade en del på det här albumet för 3-4 år sen... Fick en plötslig lust att dra igång det nu, och en våg av känslor sköljde över mig.
Det var just den typen av musik jag kunde njuta av en ensam fredagskväll.

Bara ligga i min säng, blunda och låta musiken ta med mig på en resa.

Helt underbart.
Det är mörk musik på ett sätt då den är så udda, har en deppig underton men med så pass mycket sarkasm att den inte känns jobbig. Det är flummigt, sjukt och framkallar så mycket på samma gång.

Ett album jag verkligen kan rekommendera.
En av favoriterna är Trimm Trabb.

Kan inte riktigt förklara vad det är som tilltalar mig.
De flesta skulle väl kalla det stoner-musik, jag vet inte.
Det är något med musiken som går rakt in i hjärtat på mig helt enkelt.

Det är flummigt på samma mörka sätt som One Hot Minute är, påminner en del om Gorillaz vilket inte är så lustigt ^^ Man kan väl säga att det är Gorillaz med texter man ... förstår, mer? Och utan rap.

Atonalt på sina ställen, på ett vackert sätt.

Jag vet inte vad jag ska säga egentligen.
Det bara.. är.

Och det är bra.